Tiden gör ingen paus medan man väntar på att det ska bli dags
– Bodil Malmsten

Sanden rinner sakta ner genom timglaset. Den rinner i exakt samma takt hela tiden. Men det är inte så det känns i verkliga livet, i alla fall inte i mitt.
Vissa saker tar ingen tid alls och ibland är tiden oändlig. Och ibland finns det helt enkelt inte tid – eller finns det …

Det sägs att tid är världens mest demokratiskt fördelade resurs eftersom alla människor har lika mycket. Tänker man efter så finns den ju egentligen inte alls utan är en uppfinning av människan. Då menar jag tiden såsom vi moderna människor menar, den tid som kan mätas. Vi mäter den med våra klockor och våra kalendrar, men också med vår längtan och vår vånda.

”Men när ska vi dela ut dom där julklapparna egentligen!” eller ”Jaha ja, nu är det bara en dag kvar tills jag ska börja jobba igen …” Var tid har sin tid.

Det pratas en hel del om tidstjuvar också. Att bli bestulen på tid. Jag funderar ibland på vad jag skulle ha gjort med den där tiden om jag hade haft den kvar. Trots allt har jag ju gjort något även på/av/under den bestulna tiden, fast kanske inte det jag hade tänkt. Eller det jag ville. Eller det jag borde …
Ibland stjäl vi av oss själva för att göra saker vi inte vill erkänna ens för oss själva att vi hellre gör. Och ibland får vi ta till starka uttryck för att skapa andrum i vardagen.

Min farmor sa ibland ”Jag slår omkull mig ett tag” – vilket innebar att hon helt enkelt la sig och vilade en stund mitt på blanka dagen. Naturligtvis var detta ett talesätt som hon inte var ensam om att använda. Men som vuxen tänker jag – kanske lite långsökt, men ändå – att hon inför sig själv rättfärdigade detta syndiga tilltag med att hon faktiskt blivit omkullslagen – av sig själv. För tiden skulle ju användas till helt andra saker! Hon sa nämligen ofta att ”man ska alltid ha något för händer!”. Nystanet låg på plats i förklädesfickan så strumpstickningen kunde pågå även när korna skulle vallas.

Förr i tiden hade Herrar med ”pondus” och hög hatt ett fickur med lock och kedja. Allt för att visa att man hade råd att köpa en klocka och råd att sitta still och följa tidens gång genom att då och då med myndig min och yviga gester ta fram ”uret”, eller ”rovan” som det också kallades. Dom styrde över sin egen tid och hade ofta makt att även styra över andras.
Säkert tog dom sig också en tupplur nu och då men hade troligen inget behov av att rättfärdiga det inför någon, allra minst inför sig själva!

Nuförtiden är det inte hög status att sitta stilla och titta på klockan. Nu talar klockan om för oss vad vi ska göra! Svara, springa, maila, prata, sova mm. Och vi tittar på den i tid och otid, ibland synligt och ibland lite mer förstulet. Allt beroende på ”hur vi ligger till tidsmässigt”.
Och skulle man mot förmodan slumra till så kan man alltid säga att man tog en ”Power Nap” och då känns det genast lite bättre!

Vad vill jag då ha sagt med detta? Nu när jag har ”stulit” några minuter av din tid.

Jag vill helt enkelt bara säga att tiden går. Och att det inte är tidens fel att vi tycker att den inte räcker till eller att den går för långsamt.
Vi säger ofta ”det där ska jag göra när jag får tid”. Faktum är att vi får tid hela tiden, den bara kommer. Och går.
Jag – och du – gör den till det den är och blir.

Att vara tacksam för, och aktsam om livet är något jag försöker göra varje dag. Det tycker jag är väl använd tid.