Sida 2 av 8

Att träffa tavlan

mål piltavla

”Om jag inte kan bli riktigt bra är det ingen idé att jag ens försöker!” sa en person i min närhet när golf kom på tal. ”Det är inte roligt att vara nästan bra, och jag vill inte lägga så mycket tid som det krävs,  så det blir ingen golf”. Jag skrev förra veckan om min mer eller mindre uteblivna fiolträning och hur jag nu kan se att det för mina behov hade räckt med lite lagom träning men att jag inte fick hjälp att förstå det då när jag behövde.

Lite samma sak är det med viktminskning. Att bestämma att du ska börja först när du kan satsa 200% är som att gillra en fälla. Den kommer att slå igen gång på gång eftersom det är orealistiskt att Livet gör paus för att du ska minska i vikt. Störningar av både negativ och positiv art kommer alltid att finnas och det viktigaste är att du lär dig hantera dom. Ibland kan du bara satsa 2% och det får vara gott nog.

På bilden här ovan är pilen fast förankrad i ”bulls eye” –  Mitt I Prick! Hur ofta händer det att du träffar mitt i prick med dina förväntningar och önskningar? Titta på alla delar av din verklighet och ta en stund och tänk efter. Fortsätt sen tänka på alla gånger du kom nästan mitt i prick. Och sen vidare, längre och längre ut på tavlan och hur dina känslor varierade beroende på var du hamnade. Hur glad blev du och hur besviken blev du? Blev du besviken? Och hur glad blev du när du hamnade mitt i prick?

När det gäller att pricka rätt i viktminskning finns det många faktorer som avgör var du hamnar och om du blir besviken eller glad.

Jag tänker på dom gånger när du mot alla odds klarat en 3-dagars konferens med stora middagar och stillasittande och du blir besviken för att vikten stått stilla – Jag kunde väl i alla fall ha gått ner liiite grann!!! Du gjorde så bra du kunde med dom förutsättningar du hade i dom situationer där du befann dig och det räckte! Eller när du efter en bra planerad vecka både vad gäller mat och motion har gått ner 9 hekto – Jag borde ha gått ner meeera! Du har fått VG i planering och dessutom gått ner nästan 1 kilo!

Sen tänker jag på alla dom gånger du känt som att du tappat kontrollen på semestern och har gått upp 2 hekto – Wow, det trodde jag aldrig så som jag har vräääkt i mig! Fast jag åt alltid bara 1 portion! Tillräckligt många bra val! Happy days! Eller när du mot bättre vetande bakade brownies till dotterns kalas, åt upp hälften själv och hade gått ner 1 hekto – Men herregud det kan inte vara möjligt! Men det är klart, jag gjorde dom väldigt små! Good thinking!

Att ha som ambition att komma så nära mitt i prick som möjligt, och att sätta andra placeringar i relation till hur det faktiskt gick till i verkligheten, gör att du kommer att bli mer nöjd. Och när du är tillfreds med dig själv och dina val kommer du att vilja göra ännu fler bra val och då kan du träffa Mitt I Prick fler gånger!

Och ibland räcker det faktiskt att du träffar tavlan …

 

Koka soppa på en spik

nail-2123923__340

   KAJSA WARG …

   … har tillskrivits talesättet ”man tager vad man haver” – men det stämmer inte om man letar i hennes kokbok Hjelpreda i Hushållningen för Unga Fruentimber från 1755. Däremot står där att läsa att vissa ingredienser kan användas ”när sådant är för hand”.

Samma princip alltså som TV-kocken …

   …  JAN BORIS-MÖLLER …

   …  använde sig av 1992 när han överraskade kända personer i programmet Här har du ditt Kylskåp. Med en fotograf i släptåg ringde han på och fick komma in i köket och lagade sen middag av det han hittade. Jag minns särskilt att han hemma hos krögaren Carl Jan Granqvist bland annat hittade många små mögliga ostar (som inte skulle vara mögliga) och ett flertal halvfulla tetraförpackningar med färdiglagad plommonkräm. Av detta blev det sen ostsufflé till mat och plommonsufflé till efterrätt. Tur att det fanns ägg ”för hand” … Jag minns att Carl Jan var lite generad över det magra innehållet i kylen men skyllde på att han bodde så nära sin krog!

I kylskåpet hemma hos mig –

   –  ANNA PIHL …

… finns det för det mesta en hel del, och till och med ibland en och annan liten möglig ostkant … men absolut ingen färdiglagad plommonkräm …

Viktiga saker är ägg, mejeriprodukter, rotfrukter, soja och sweet chilisås. I frysen finns alltid örtkryddor, torsk, lax, gröna ärter och stuvad spenat. Vad allt kan man inte göra av detta …

Den viktigaste lådan i frysen innehåller dock inte råvaror. Det är min SNABBMATSLÅDA. Inte snabb att laga till men när den är klar, förpackad och uppmärkt är den SuperSnabb!!! För mig bästa sättet att få tillvaron att flyta och vikten att hålla. Mitt stående nyårslöfte sedan många år är att jag alltid ska laga minst fyra portioner av allt. Det säkerställer att jag ALLTID har tillgång till en färdig måltid. Och det är inte bara jag som är tacksam för detta. Min Make sedan 40 år är extremt glad åt att han kan ”mata” mig i tid, innan jag biter  honom …

   DU SJÄLV …

då? Hur har du det i ditt kök? Vad ”finns för hand” så att du kan stilla din hunger – och även ditt sug – när det blir skarpt läge? Inventera och Planera – väl använd tid!!

Och vill du göra det enkelt för dig med planeringen får du här ett hett tips från coachen!

Måndag   FÄRS

Tisdag     FISK

Onsdag    VEGO

Torsdag   SOPPA

Fredag     FÅGEL

Lördag     FISK

Söndag     KÖTT

 

Motivation?

 

violin-156558__340

När jag gick i femte klass började jag spela fiol. Det var min musiklärare som tyckte att jag inte skulle slösa bort min talang på den obligatoriska blockflöjten utan gå vidare till nästa instrument. Han var själv gammal konsertviolinist och både såg och hörde nog i sitt inre hur han skulle träna mig att gå i hans fotspår. Men ack vad han bedrog sig!

Det var inte det att jag inte kunde lära mig spela, jag spelade till och med väldigt bra. Till att börja med. Lättlärd, och med det som kallas musiköra, tog jag mig snabbt genom grundböckerna. På min första musikuppvisning, som det hette på den tiden, hade han tårar i ögonen och sa att en stjärna hade fötts. Min far fick punga ut med pengar för fler noter av klassiska kompositörer och jag var full av entusiasm.

Jag borde ha vetat bättre … jag visste ju själv hur lite jag hade övat …

Så gick det som det gick. Livet innehöll mer än tragglande timme efter timme HELA TIDEN och jag kom till lektionerna illa förberedd, om jag kom alls, och du kan räkna ut resten. Så här i efterhand kan jag tycka synd om den gamle konsertmästaren men jag hade annat att tänka på då.

Motivationen att spela avtog helt enkelt när jag förstod att jag skulle vara tvungen att öva även när jag INTE var motiverad. Min bild av mig själv som lysande stjärna på Konserthuset var troligen inte så tydlig som den kunde ha varit och med enbart talang gick det inte. Det behövdes mer. Och jag visste på den tiden ingenting om dom psykologiska vindlingarna som fanns i min hjärna, och ingen hjälpte mig heller …

När det kommer till motivation inom viktminskning är det också ganska lätt att ”skylla på” att du inte är motiverad att följa kostprogrammet. Det är än det ena och än det andra som lägger sig i vägen för den där PERFEKTA VECKAN som du vill ska föregå vägningen och mötet och så blir det som det blir. Tänk om jag hade övat på min fiol i alla fall någon gånger i veckan (borde ha varit 2 timmar varje dag!!!) så hade jag säkert kunna spela än i dag om än inte på solistnivå. Tänk om du under en vecka gör bra val vid 17 tillfällen, halvtaskiga val vid 3 och väljer riktigt urkassa alternativ (men goda!) vid 1 tillfälle. Och är glad ändå! För att du HAR valt!! Med andra ord gjort det du kan istället för att gräma dig för det du inte kan!

I filmatiseringen av Sven Delblancs roman Hedebyborna finns en scen som så otroligt tydligt och bra visar ”jag-gör-det-jag-kan-fast-jag-inte-är-ett-dugg-motiverad”. Den utspelar sig i köket och Fadern (en försupen slarver) och Dottern (som väntar barn med Patronen) sitter hopsjunkna vid bordet och stirrar tomt framför sig. Då reser sig Modern – fantastiska Helena Brodin – och tar på sig förklädet som hon knyter med en van rörelse bakom ryggen. Sen sätter hon ihop händerna framför sig och säger ”Ja men om vi skulle ta och städa upp lite här så får vi väl se hur vi gör med resten sen!”

SÅ – på med förklädet, eller promenadskorna, eller cykelhjälmen, eller …

Min mamma skickade en gång en liten vers till mig som jag gärna delar med mig av och som ger mig tröst och glädje när det ibland inte är så lätt –

”Going forward, plodding on, though dull it sometimes seems – Keeping ever in your heart  your hopes, your faith, your dreams” Love

Myrsteg

myrsteg 2

”Om jag inte hinner springa minst 30 minuter kan jag lika gärna låta bli!” Allt-eller-inget-tänkandet är inget ovanligt.

”Jag hinner i alla fall gå runt kvarteret så har jag gjort något!”  Jag-gör-så-gott-jag-kan-tänkandet är inte heller så ovanligt men kan av en del betraktas som ett tecken på att man gett upp.  För mig är det snarare ett tecken på anpassning till verkligheten. Den verklighet där just jag lever just nu. Om ”runt kvarteret” är det jag hinner just nu är det väl himla bra om jag gör nåt av det. Istället för att inte göra något överhuvudtaget, utom att öka min stressnivå över att min planering sprack. Bästa botemedlet mot stress är ju just detta – att röra på sig. Överhuvudtaget.

Det pratas ofta om att vi lever i Landet Lagom. Eller som Jonas Gardell kallar det – Mellanmjölkens land. Ganska skönt kan jag tycka att det inte behöver bli så mycket överdrifter åt varken det ena eller andra hållet. Jag håller med det gamla talesättet ”för mycket och för lite skämmer allt” – något som min farmor ofta påtalade. Hon sa ofta att hon var förnöjd. Det låter så fint på nåt sätt tycker jag. Ger mig en känsla av tillfredsställelse och väl uträttat värv, för att tala lite gammaldags. Tänk så skönt att gå till sängs och vara förnöjd!

Att ha väldigt stora krav på sig för att nå snabba resultat kan, om det vill sig illa, sluta med att allt blir precis tvärtom. Att ingen blir nöjd, allra minst du själv. Det kvitto du får är att dina ansträngningar – trots att dom varit stora – inte är tillräckliga eftersom du inte nått ända fram. Oupphörliga bevis på att du jobbat förgäves.

Så varför inte testa att tänka i lite mindre skala.

När jag var liten lekte vi en lek (har glömt vad den hette) som innebar att man skulle ta sig fram till ett streck i marken – målet – genom att ta olika typer av steg. Det fanns bland annat jättekliv, banansteg och myrsteg minns jag. Risken med jättekliv var att man tog i för mycket och ramlade omkull. Samma sak med banansteg, där man skulle liksom glida åt sidan, att man halkade i gruset och kanske till och med stukade foten. Myrstegen däremot var helt riskfria. Visserligen gick det inte fort men man kom fram till slut …

Egentligen behöver du bara gå ut i skogen och titta ett tag på första bästa myrstack så ser du hur ihärdigt dom strävar på. Dom kan se ut att irra planlöst omkring men dom är oerhört målmedvetna.

Att starta med att byta ut rödmjölk mot mellanmjölk, fetaste osten mot lite magrare, prova någon mera grönsak än rivna morötter, ta en liten, liten lunchpromenad osv osv är att ta dom där myrstegen. Dom som får dig att komma precis så långt som du vill i en takt som du vet att du kommer att orka hålla.

Många bäckar små blir till slut en å!

 

Löpande bokföring

calculator-1044173__340

Jag har nu i drygt 10 år varit egen företagare med allt vad det innebär av papper, papper och åter papper!

Dessutom papper med siffror på!!

Eftersom jag är av naturen nyfiken har jag mot alla odds – matte var inte mitt favoritämne – haft hand om min egen bokföring ända från första dagen. Ja inte helt och hållet, jag har alltid haft snälla, vänliga och mycket professionella personer som gjort bokslut, deklaration mm. Det finns faktiskt gränser för hur nyfiken till och med jag kan vara!

Ett av dom bästa råden (OK, tjaten då …) som jag fått är ”Anna, det heter löpande bokföring!!! Det betyder att du ska bokföra allt. Hela tiden.”

Varför kan man då undra.  Alla papper finns ju där och jag kan väl lika gärna göra det en gång om året som att hålla på och peta och pula vareviga vecka.

Mja, det är ju det som jag med tiden har upptäckt – det funkar inte lika bra då. Mitt minne är mycket gott!!!! Men kort! Och inte bara minnet av kvitton och transaktioner utan även minnet av hur själva bokföringsprogrammet funkar. Som allt man gör sällan blir uppvärmningstiden orimligt lång och varje nystart känns som om det var allra första gången.

Och vad har nu detta med din viktminsking att göra undrar du troligen vid det här laget. Jo det ska jag genast tala om! Allt faktiskt!!

Det är nämligen lika viktigt att ha koll på vad du stoppar i dig (Jag AB) som det är att ha koll på kvittona från senaste besöket i kontorsmaterialaffären (Bolaget AB).

Minnet är lika kort – om inte ännu kortare – när det gäller intag av mat&dryck och mängderna på tallriken och i glaset är väldigt lätt att förminska i efterhand. Särskilt om du känner på dig att det blev lite för mycket sås och två glas i stället för det enda som du hade bestämt dig för i förväg. Jag vet. Jag har gjort det själv. Otaliga gånger.

Därav denna drapa som är hämtad direkt ur min verklighet och alla erfarenheterna får mig ibland att skratta gott när jag sorterar kvitton och fakturor och minns alla ifyllda, halvvägs ifyllda och oifyllda checklistor som jag producerat under alla år med kostprogrammet.

I datorn, på mobilen, med papper och penna – hur du gör spelar ingen roll. Bara du gör det. Det kommer att löna sig.

Duktig eller …

alfapet

DU …

… har hört det många, många gånger. Att du är den absolut viktigaste personen i ditt liv. Du vet också att det är alldeles sant. Och ändå … står du där med telefonen i handen och har just lovat att du ska baka ”nåt” till nästa veckas föräldramöte i din sons basketklubb eller … står du där och har just lovat att ta fram lite extra siffror inför budgetmötet i morgon eftersom din kollega var tvungen att åka på ett akut kundbesök. Hur gick det till? Du har ju lovat dig själv att du inte ska … Och det …

   … ÄR …

… inte första gången heller som du ”tullar” på den tid som du så högtidligt bestämt ska vara Din Egen.  Då när du ska gå och träna, yoga, gå på bio, laga värsta middan, sova ifatt, se dottern spela handboll, ringa mormor osv osv. Och inte nog med att du just ”lovat bort dig” – du känner också en i den närmaste obetvinglig lust att ”rejda” kafferummet på dom kvarglömda resterna av pistagelängden som du kastat lystna blickar på sen klockan tre!!!

Handen på hjärtat – visst är det härligt ibland att känna sig behövd och duglig och uppskattad men den känslan har inte för inte fått ett namn. Honungsfällan. Bra namn. Sött och gott till att börja med, men tänk dig att sitta fast med fötterna – och resten av kroppen – i en seg, klibbande kvicksand som får dig att till slut verkligen bara längta efter att bli befriad. Och det spelar heller ingen roll hur …

   … VIKTIG – …

… du känner dig för det har du ingen nytta av när du sitter fast. Och att bara ”äta honung” gör att den söta smaken till slut blir bitter och det finns risk att du också blir det.

   Vad som däremot är verkligt viktigt är att du ser till att du har handlingsutrymme både för det du behöver göra och det du vill göra. För att än en gång citera min farmor ”Lagoma korvar är bäst!” och ”Mycket jobb och ingen lek gör pilten ledsen och blek!” Det är inga oceaner av tid du behöver avsätta för att få till det med viktminskningen men du behöver skapa bra rutiner och för det behövs lite tid – hela tiden. När du vid varje måltid tar dig tid att lägga ner besticken ibland och tugga ur munnen innan du stoppar in nåt nytt skapar du en vana som kommer att ge dig en glad, lugn och mindre framträdande mage. På sikt. Din omedelbara bonus blir att du får lite lugn i din vardag även om det bara rör sig om 5 minuter. Värdefulla minuter just för att dom är Dina Egna .

Jag vill ha mat!

party-2500036__340

JAG …

… och Maken utbrister ofta i tacksamhet när vi satt oss till bords för att äta middag. ”Vilken tur att vi får äta” säger vi nästan i kör. Maken är uppväxt med husmanskost och efter några års ”förfall” som ungkarl (rostat bröd, ost, marmelad och kaffe …) fann vi varandra en måndagskväll för 44 år sen och ordningen blev återställd och det blev MAT för hela slanten. Han vet också numera att det är absolut nödvändigt att jag får äta för han vet hur det kan bli annars …

   VILL …

… man tänka vidare kring det här med mat är det spännande att gå tillbaka i tiden. Vi har ägnat några sommardagar åt våra bok- och tidningssamlingar och där finns bland annat många årgångar av tidskriften Allt om Mat. Jag har verkligen försökt att ta mig igenom dom för att se vad jag ska slänga/behålla men … har obönhörligen fastnat i än det ena, än det andra receptet på allt från småkakor till nyårssupéer. Och jag kommer ihåg nästan allt jag lagat! Och hur det smakade!! Och vilka gäster vi hade!!! Det blir också väldigt tydligt att det går mode i mat. Precis som i klädmodet som också syns på bilderna i tidningen. Jag minns det också … hur jag fönade håret utåt eller inåt eller inte alls. Och hur jag försökte behålla den nystrukna viscoseblusen slät trots att jag måste knyta på mig förklädet för att inte spilla sås när jag provsmakade.

Det fanns också menyer i varje nummer. En billig, en lyxig, en snabb mm. Att laga god mat som inte kostar skjortan och att träna på konsten att återanvända rester känns väldigt aktuellt idag och om jag går ännu längre tillbaka i tiden kommer andra minnen. Som att när det fanns mjölk som var på gränsen att bli lite gammal blev det pannkaka! Eller när grädden blev sur bakades det mjuk chokladkaka …

Att ta till vara på det som fanns var nödvändigt och blev därmed självklart. I stället för att slänga bort ”slängde vi ihop” nåt som gick alldeles utmärkt att äta.

   ÄTA …

… bör man annars dör man. Det gamla talesättet hänger kvar och trots att det finns mat i överflöd i den här delen av världen är vi på något konstigt sätt fortfarande innerst inne rädda för att vi ska behöva gå hungriga. Kroppens kommunikation med knoppen skapar starka känslor och det är inte alltid förnuftet segrar. Den logiska delen av hjärnan är inte alltid ”påslagen” när det behövs som bäst.

Av den anledningen – om än inte av någon annan – är det väldigt klokt att ha skåp och lådor fyllda av mat som är av det mättande slaget. Låg – men bra – energi, stor volym, lång mättnadskänsla. Då kan du äta med gott mod och vara säker på att du kommer att kunna somna mätt och nöjd en dag till. Och en dag till. Och en dag till … och att du blir lite mindre för varje dag är ju en riktigt bra bonus, eller hur?!

Godaste tomaterna

tomater

Passa på nu när cocktailtomaterna ofta är billiga.

HÄR ÄR BÄSTA RECEPTET!!!

Häll ut 3 kartonger cocktailtomater i en ugnsfast form. Blanda 1 msk olja med flingsalt, svartpeppar och 1½ tsk honung. Häll över tomaterna och strö över rikligt med hackad dill + kryddblandningen chili-lime. Låt stå i ugnen i 175 gr tills tomaterna ”gojsat till sig” – minst 1 timme, gärna 2. Rör ibland så smakerna ”gifter sig”!!

6 SmartPoints för hela satsen.

Går utmärkt att frysa det som blir över och ha till ett senare tillfälle.

Nu är det så dags igen!

TILLBAKA …

… igen efter en lång ledighet! Tidningarna är fulla av tips för hur man ska klara av att börja jobba igen. Lika fulla som dom för en månad sen var av hur man ska klara av att ha semester.

En av dom saker du kanske ”behövt klara av” under sommaren är att det ofta blir mer mat och dryck än du kanske tänkt dig och kanske på lite andra tider också. Långa, ljusa – om dock inte så varma i år – kvällar där det är lätt att ta ”bara en till” av något. Något gott. Så …

   … en TILLBAKAGÅNG …

… till lite mer regelbundna mattider känns ganska skönt tycker vi – Maken och jag. Vi har varit på turné och ätit på alla möjliga och omöjliga ställen runt om i landet och det har ibland varit en utmaning att hitta något som känts OK. Vi har alltid ätit – tro inte annat – för jag är INTE rolig att vara med när jag inte får mat! Men som sagt – kvalitén har varierat …

Därav denna längtan efter ”min egen mat” och ”mat på bestämda tider” som gjort sig gällande sista tiden. Väl hemma igen nu så är det en lisa att knäppa på ugnen och ställa in det som jag VET kommer att ge både mina ögon, min mun och framförallt min mage en fin och lugn stund. T ex baconlindad kycklinglårsfilé. Serverat tillsammans med ugnsrostad färsk potatis, parmesankräm och fänkål/nektarinsallad. Och ett glas vitt. Och två glas vatten … minst … Att ha …

   … TILLGÅNG …

… till bra mat är för mig både lyx och lycka. Kan på fullt allvar säga att det finns mycket jag skulle kunna avstå från för att få äta det jag vill och behöver. Vi i det här landet som har den fantastiska möjligheten att kunna välja ska ta vara på den. Det gäller i allra högsta grad i mataffären. Det är ett gammalt uttryck att det är viktigt att ”ha hälsan” och för att uppnå det gäller det att välja rätt. Mat som ger näring, styrka och matlust. Och som dessutom smakar bra!

Därför går jag på i ullstrumporna och lever och äter i enlighet med Viktväktarnas kostprogram som ger mig – och dig – möjligheten att välja bland alla sorter, av allting.

Så låt oss avsluta sommaren med en stark förväntan om en God Fortsättning på det här året!

Tid

watches-2095850__340

En sak som är alldeles sann – även i dessa tider – är att vi alla har exakt lika mycket tid per  dygn till vårt förfogande. Relativt sett – eftersom vi gör olika saker med den, men det är en helt annan sak …

Vad du gör när du är ledig vet jag inte så mycket om. Desto mer vet jag om vad jag gör, och ibland gör jag just ingenting. Fast det är å andra sidan också att göra något, på samma sätt som det där med att välja. Att inte välja är också ett val.

Tid kan ses filosofiskt som Bodil Malmsten gör när hon säger att ”Tiden gör ingen paus medan man väntar på att det ska bli dags”.

Tid kan också ses lite mer konkret som min väns vän – högstadielärare – gjorde när han varje år inledde sitt sommarlov med att medelst ett brännbollsträ massakrera en för ändamålet särskilt inköp väckarklocka av det mer högljudda slaget. Han ställde den på 07.00 första sommarlovsdagen och när den ringde var dess öde beseglat. SEN blev han ledig!!

För egen del är jag en njutningsmänniska även när det gäller tid. Det bästa med ledighet är att inte ha någon tid att passa. Överhuvudtaget. Känslan av att det inte finns några hinder om jag vill jag sitta i nattlinnet och läsa bok hela dagen är oöverträffad. Blotta tanken på att få sticka ”bara några varv till …” tills klockan passerat midnatt ger mig rysningar av välbehag. Om du tycker just det låter märkligt vill jag bara säga att ”vi har alla våra perversioner” …

Med detta sagt vill jag önska dig en underbar fortsättning på sommaren med dagar som blir som du vill att dom ska bli så att du blir nöjd och glad.

Jag tar nu ledigt från bloggandet och återkommer om några veckor …

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2017 BLOGG

Tema av Anders NorenUpp ↑