Sida 2 av 12

Har du tid …?

alarm-clock-2175382__340
Jag kände en gång en lärare som varje år köpte en likadan väckarklocka som du ser här. Han gjorde det alltid några dagar innan sommarlovet skulle börja. Det kan ju låta väldigt märkligt att han köpte en ny varje år men han var helt enkelt tvungen att göra det. Och det berodde inte på att dom inte fungerade eller på att han behövde fler klockor ju äldre han blev.

Nej, det berodde helt enkelt på vad han gjorde med dom.

På examensdagens kväll ställde han alltid den nyinköpta klockan på nattduksbordet. Klockan var som vanligt ställd på väckning 06.00 och han somnade lugnt och fridfullt.
Allt i den fasta förvissningen att när klockan ringde nästa morgon skulle kan kasta sig upp ur sängen, greppa brännbollsträet han lagt under sängen och slå klockan sönder och samman för att sen krypa ner i sängen igen med en belåten suck, och somna om.
För NU var det SOMMARLOV – när han hade slagit ihjäl TIDEN!

Visst låter det härligt att inte behöva bry sig om tiden och bara låta allt bli som det blir! Absolut – jag älskar att inte ha några tider att passa, men det behöver inte betyda att jag tappar fotfästet och tänker att det inte spelar nån roll hur jag gör. Eftersom tiden faktiskt går även när du är ledig. Och förr eller senare måste du ju äta igen … eller hur …
Och oavsett om du tycker att tiden inte räcker till eller att den går alldeles för fort så går den, och vi har alla har exakt lika mycket tid till vårt förfogande. Det ÄR verkligen så. Men du och jag gör olika saker med vår tid, precis som alla andra. Vi prioriterar.

Det du gör när du väljer att ändra dina vanor och gå ner i vikt är ju verkligen att prioritera dig själv. Du startar motiverad och satsar fullt ut. Och sen kommer då ofrånkomligen det där Livet emellan – och gör dig lite mindre motiverad och prioriteringarna ändras. Andra hänsyn och andra människor och andra situationer prioriteras upp och du själv prioriteras ner. Det händer oss alla!!! Inte konstigt alls eftersom vi är sociala varelser som finns i sociala sammanhang där du inte alltid kan göra precis som du själv vill. Som jag ser det är det inte farligt att backa lite när det är nödvändigt MEN det allra VIKTIGASTE är att du gör det medvetet OCH att du så fort det är läge gör dig själv till Prio 1 igen! Inte på någon annans bekostnad utan på dina villkor. För din egen skull!

Ta dig tid nu och då, att tänka tillbaka på vad som gjorde att du prioriterade dig själv tillräckligt mycket för att starta. Påminn dig om hur du vill att framtiden ska bli. Allting blir inte rosenskimrande för att du går ner i vikt, men väldigt mycket blir både bildligt och bokstavligt talat lättare. Det kan jag själv intyga efter dryga 30 år ”i min rätta storlek”!

Hur gör du?

chocolate-183543__340

Som medlem hos Viktväktarna kan det ibland kännas som att resa genom ”fiendeland” när du måste passera födelsedagsfika, firmafester, krogrundor, affärsresor, fredagsmys, PMS osv osv. Det är minerat område! Rätt som det är så smäller det – det hoppar upp en smörgåstårta och exploderar rakt i ansiktet på dig och sen står du där med bostongurkan, ostskivorna och salamin hängande runt öronen.

Men alla minor ser som tur är inte lika ut – det finns både små och stora. Det finns dom som är ofta förekommande och dom som du träffar på mera sällan. Det finns dom som är oundvikliga och dom som är passerbara.

Och det finns faktiskt olika sätt att desarmera dom! Ta dig en stund och tänk efter …

Vilka är dina minor?
Vilken sort är svårast?
– dom som kommer ofta
– dom som kommer sällan
Hur kan du desarmera dom?
– matalternativ
– annat alternativ

Så här kan kanske din berättelse låta –

”Jag ÄLSKAR CHOKLAD!!! Min choklad-mina ligger alltid försåtligt utlagd strax innan soffan i vardagsrummet och jag springer på den ofta. Det är jobbigt. (Tårt-minan klarar jag ganska bra för den finns ofta i andras hem och där rör jag mig mera försiktigt.)

Min plan är att desarmera choklad-minan med något annat gott – och det måste vara gott!!! Just nu är favoriten blandad fruktsallad överströdd med lite vit choklad som får stå under grillen tills den smälter. Som tur är går det jättefort!

Av en förstående väninna har jag fått en tvål som luktar choklad och det händer att jag tar ett varmt bad, tvålar in mig och andas in doften och sedan lutar mig tillbaka och njuter av ett gäng riktigt smaskiga skvallertidningar eller härlig musik. Vill jag riktigt gotta mig så tittar jag på filmen Chocolat – vem kan sitta med munnen full av choklad när man bara smälter av att se Johnny Depp …”

Och kanske är dina minor (jag är ganska säker på att det finns flera …) helt andra än choklad och tårta, men ta gärna fram papper och penna och skriv din alldeles egna berättelse. Det är kollosalt klargörande – det kan jag lova!!!!

På gående fot

a walk in the park
Jag var i London nyligen och upptäckte återigen hur många steg man kan gå utan att det egentligen märks att man gör det. Det är inte alls samma sak som att gå den vanliga motionsrundan hemmavid.

I en främmande stad är det dels så mycket att se och dels så viktigt att välja rätt väg att hur många steg det blir är ointressant. I alla fall medan du går. När själva förflyttningen i sig endast är till för att nå målet – platsen dit du ska.

Sen är det naturligtvis jättekul att titta på stegräknaren när du är framme! Härligt att kunna konstatera att det blev nästan halva dagsransonen och att du ska tillbaka sen så det kommer att gå av bara farten. Och då kan du välja en annan väg och det är troligen inte lika farligt om du råkar gå fel för du har ingen direkt tid att passa.

Dotterns och hennes Make har inte så mycket lokalsinne så när dom är i andra städer hittar dom inte alltid dit dom tänkt sig men som hon brukar säga: ”Det var jättetrevligt dit vi kom också!!” Eller som Einsteins lär ha sagt  ”Det är dom som går vilse som hittar dom nya vägarna!”

Hur det nu än är och var du nu än är så är det lika viktigt att du rör på dig. Helst dagligen. Sakta är bättre än stilla så allt du gör är bättre än att sitta på rumpan. Den kan du sitta på efteråt. När du känner belöningshormonerna dansa salsa i kroppen och du VET att du har gjort nåt som är bra för både din kropp och din knopp. När du KÄNNER dig så himla nöjd över att du vann över latmasken. När du TÄNKER att du ska göra det igen i morgon – eller så många gånger du bestämt dig för just den här veckan.

Ta en promenad med dig själv och låt din trassliga och stressade tankehärva långsamt reda ut sig i långa fina raka trådar som du sen kan nysta ihop och stoppa i fickan. Om möjligt, visa dina fötter tacksamhet genom att ta ett fotbad när du kommer hem. Smörj sen in dom, vicka lite på tårna och längta efter barfotapromenader i gräset …

Skapande

glad i mössan

Att sticka gör mig glad! Jag har efter många år kommit fram till att det hela handlar om att jag SKAPAR något. Inte nödvändigtvis för att jag själv ska använda det men för att se hur det växer fram och blir till. En handens glädje. Och ögats. Att se och känna på garnet och sen själva görandet är för mig ren och skär njutning!
När det sen blir som jag tänkt mig är lyckan fullständig!!

Men så är det ju inte alltid … Den som aldrig har försökt reda ut en trasslig garnhärva vet nog inte vad tålamod är. Jag kan intyga detta – och det kan Maken också. Han som får höra alla inte så vackra ord och läten från mig när det kör ihop sig på allvar. Det finns trassel som jag i vredesmod kastar ifrån mig eller gömt längst ner i stickkorgen. Sen ska vi nästan inte tala om när jag råkar på en stickbeskrivning som jag inte förstår! Erkännas ska att det inte är många men dom förekommer. Konstiga förkortning i engelska beskrivningar brukar generera en hel del irritation, för att uttrycka det milt …

Vid närmare eftertanke är detta med mitt stickande en ganska bra metafor för själva livet. Vissa dagar är ren njutning när allt funkar och det blir som jag vill. Både det jag ser och det jag känner tilltalar mig och det mesta går min väg. Och så har vi dom där andra dagarna … dom trassliga. När det ska redas upp och redas ut och ordnas till och som slutar med att allt är lätt kaotiskt.

Allt detta påverkar naturligtvis hur jag hanterar det här med mitt ätande. Bra dagar – bra mat. Dåliga dagar – kanske inte direkt dålig mat men för mycket mat och kanske inte ens ”mat” … det finns mycket du kan stoppa i munnen som inte platsar i kostcirkeln …

Så vad är slutsatsen av allt detta? Att du och jag ska sticka oupphörligt resten av våra liv? Naturligtvis inte – fast nånstans känner jag att det låter rätt så härligt. Nej, det jag är ute efter är att vi ska försöka vara positiva så ofta det är överhuvudtaget är möjligt så att dom stunder vi känner oss som trassliga garnnystan inte blir så många. För det är klart att såna dagar finns, men om dom är i minoritet går det att klara av även dom. Och jag har hittills inte råkat på ett enda garntrassel som jag inte till slut har lyckats reda ut!!!

För som min kloka farbror en gång sa till mig – ”Det är roligare att vara glad”! Det har jag gjort till mitt livs motto eftersom även jag har funnit att det stämmer!!

Koll på läget!

checklist-2311507__340
”CHECK, …
… check, check …” – låter det (tror jag …) i cockpit när man går igenom reglagen som ska fungera under flygningen. Har också läst att man tar på varje ”grej” man kollar. Allt för att för-stärka både hörsel- och muskelminnet. Som när jag drar ut strykjärnssladden och samtidigt säger högt till mig själv ”… nu drar jag ur sladden till strykjärnet …”. Att ha …

… KOLL …
… är med andra ord BRA. Det besparar oss en massa oro och bekymmer. A propå flyg läste jag nyligen om ett par som i kön till incheckningen frågande såg på varann för att utröna vem av dom som egentligen hade dragit ur just strykjärnssladden … om den nu var utdragen …
När du har koll på vad du stoppar i munnen kommer det att ge dig mer tid att ägna dig åt andra saker än att fundera över om du åt, vad du åt, när du åt, om du kommer att kunna äta nåt mer idag och i så fall vad osv osv. När du VET hur läget är blir det LUGNT.
Om nu när du har alla härliga ”0-pointare” tillgängliga är det ännu enklare för du behöver ju inte skriva upp det som inte kostar nåt … eller … är det bra för dig att ha koll ändå? Det kanske inte är poängen som är poängen, om man säger så, utan att du vet vad du väljer att äta. Så att du kan ta kommandot, inte bara över dina matval och också över dina olika matbeteenden.
Och dina dagliga Smartpoints behöver du ju ha koll när du varken vill eller kan välja ”gratis-mat”. Och för att veta om det blir någon/några Smartpoints över så du får lite tillskott till veckobonusen … för den behöver du ALLTID ha koll på! Den är ju som bekant inte oändlig men kan ge dig näst intill oändliga möjligheter att få det att funka i både möjliga och omöjliga situationer. Bra alltså att veta hur många du har kvar i varje given valsituation.
Allt detta sammantaget ger större flexibilitet och du kan utnyttja kostprogrammeta fantastiska möjligheter att fungera i Alla Situationer!
Och det bästa av allt – du kan äta ”utan att tänka så mycket” i veckan och sen ta ut svängarna lite till helgen. Eller tvärtom … det är bara DU som vet hur du vill ha det!

FRITT FALL …
… är sen några år en hisnande attraktion på Gröna Lund. Sakta, sakta dras du uppåt (i extrem kontroll eftersom du är så oerhört hårt fastspänd) för att sen (till synes) fullständigt okontrollerat falla rakt ner.
Lite som nu inför Påsken. Total kontroll i spänd förväntan på att det skulle braka loss – och sen blev det Fritt Fall. Att du överlevde – fast i något omskakat skick – kan du nog tacka ”skyddsnätet” för. Alltså KOSTPROGRAMMET! Det som alltid finns kvar när inget annat håller. Det som du alltid kan lita på. Det som möjliggjort din viktminskning i starkt samarbete med din egen VILJA och MOTIVATION.

SO COME AND ”CHECK IT OUT” WITH ME THIS WEEK!

Lunch någon …?

buffet-2953875__340

Först kommer det bästa – enligt mig – frukosten!!!

Sen kommer lunchen, tack och lov! Jag är en hungrig person och skulle aldrig kunna göra om min ungdoms tillfälliga dårskap, att fasta. Dagar som bestod av potatisavkok, varmt vatten och någon form av konstig buljong (ville inte ens då veta vad den bestod av!)
Att äta är för mig alltid en högtidsstund och även ett välkommet avbrott i vad jag än håller på med. Dessutom är det så att när frukosten är ”använd” så är det tomt på energi och då slutar i alla fall min hjärna fungera och humöret blir sämre och sämre så det är bäst för ALLA att jag verkligen äter … Maken har efter 45 år lärt sig det och håller sig lite diskret i bakgrunden tills jag fått tag på mat. Är det riktigt illa så tar han kommandot och matar mig helt enkelt!! Av ren självbevarelsedrift!!

Att äta egen medhavd mat i form av matlåda har blivit allt vanligare för arbetande människor. Dels är det dyrt att äta på restaurang men det är också skönt att veta vad man faktiskt får i sig, och det har du ju 100% koll på när du har fixat det själv. Fast ibland är det mysigt att gå ut med arbetskamraterna eller pensionärspolarna eller barnvagnskompisarna eller … och ta en lunch på stan. Buffé eller bordsservering brukar bero på hur mycket tid du har och naturligtvis på priset. Eller så jobbar du i skola/förskola och äter med barnen, det är ytterligare en situation där du är hänvisad till det som serveras.

Var du än går och när du än gör det är det så skönt att från hjärtat kunna säga att kostprogrammet ger dig möjlighet att välja i alla situationer. Det är nämligen gjort för att du ska kunna vara trygg ”i verkligheten där Livet händer” och där du faktiskt bor och lever. Det är därför det har fungerat i så många år och kommer att fortsätta fungera i framtiden. För det är verkligen så att UTAN MAT STANNAR ALLT AV och ingenting händer. I alla fall inte i mitt liv! Och troligen inte i ditt heller!

Luncha lugnt och laga alltid lite extra till middan så har du morgondagen fixad! Som Maken brukar säga: ”Det mest förmildrande med måndagar är att vi får söndagsmiddag till lunch!”

Glad Påsk!

easter-eggs-3199558__340

God Jul …
… skulle vi faktiskt kunna säga till varandra om vi gjorde som det står i visan – ”… julen varar än till påska …” men då glömmer vi det lilla inpasset om att ” … det var inte sant för däremellan kommer fastan!” Nu är nog inte så många av oss som ägnar fastetiden åt att just fasta men däremot äter vi desto fler fastlagsbullar, eller semlor som vi säger i dagligt tal. Och dom finns ju numera tillgängliga redan i januari. ”… och fastan börjar efter julen …” kanske kan bli en ny variant. ”Men hur länge varar då julen” suckar vän av ordning. Det hela är en aning förvirrat!
Det som förenar allt detta är dock att så mycket av våra traditioner handlar om sånt vi stoppar i oss – mat, dryck, godis mm. Och det gäller även andra typer av fester som födelsedagar, grillfester mm. För min vikts och mitt allmänna hälsotillstånds skull har jag sedan några år tillbaka infört någon annan form av aktivitet förutom själva ätandet och det har med tiden nästan blivit det roligaste att planera.

God och Glad …

… ska mänskan vara sägs det. Jag håller verkligen med om det och alla som har träffat mig vet att jag tycker att det är mycket roligare att vara glad. Därför är det ett sånt sant nöje för mig att nu i skrivande stund småskrattande tänka på dom tokiga och glada upptåg som jag ska bjöd mina gäster på när jag i somras fyllde 65 år. Självklart bjöd jag på en hel del verkligt god mat och dryck också – men innan dess … Oj vad dom fick jobba!!!!

Glad Påsk …
… kan alltså med detta resonemang i bakhuvudet få ytterligare en dimension. Tänk så gott påsklunchens ägghalvor och sillstjärtar kommer att smaka efter att ni letat igenom huset/lägenheten/trädgården efter alla dom små ägg som du gömt. Dom som innehåller pjäserna till sällskapsspelet Fia med Puss! Till kaffet blir det sen chans för dom som är på det humöret att få en Puss i Påsk! Dom mera ”hårdkokta” drar sig undan till ”spelhålan” och laddar för en äkta Fia med Knuff … sen blir det Perfekt med Påtår, Påsktårta och Promenad!!
Och apropå mat så finns det här på bloggen – under kategorin Recept – många finfina recept som lämpar sig mycket bra på både påsklunch och påskmiddag.

Var det värt det?

ice-cream-1440836__340

Svaret på frågan blir – ABSOLUT!!! Det var verkligen värt det!
Alla som någon gång haft riktigt ont i halsen vet att det man inte mest längtar efter är något varmt utan något kallt. Något som kan glida genom halsen och lindra känslan av att den är klädd med taggtråd. Något som dessutom smakar så gott att det går att svälja lite försiktigt, trots all taggtråden …
Med andra ord – glass!
Min mamma – född i Brooklyn NY – lärde oss tidigt ramsan ”I scream, You cream, We all scream for icecream!” och matade oss ibland med glass. Hon ÄLSKADE glass!!!!! Jag blev trots det ingen glass-galning men såna här dagar som jag haft senaste veckan känns det helt rätt att ta sig en klick lite nu och då. Som medicin alltså. I andra sammanhang kan jag lätt säga nej tack till glass men inte nu.
Det här kan gälla många andra saker också. Ibland är det JA tack och ibland är det NEJ tack.
JA tack till ett extra glas champagne på min födelsedag.
NEJ tack till ett extra glas champagne när jag vet att jag ska grilla korv på skidutflykten på söndag.
… eller …
NEJ tack till en grillad på utflykten så att jag kan säga JA tack till champagne när jag går på teatern på tisdag.
Osv osv i all oändlighet hela livet. För det handlar om att våga välja själv. Att bestämma hur du vill ha det eftersom det är du som äter och dricker.
Hållbarhet handlar om att göra ditt bästa val just då utifrån vad du vet och kan.

För mig var det också absolut värt det att inte skriva något här förra veckan för då valde jag att ligga kvar i sängen. Med halsen. Och glassen.
Och det hjälpte ju för nu är jag här igen!!

Blanda inte in mig …

yes-3100993__340

   ”OM INTE …

… om hade funnits skulle man kunna skjuta harar med kvastskaft” sa min farfar. Det är alltid lätt att ta till detta ”om …” eller ”om inte …” när det inte blir som du vill. Eller snarare när du inte gör så att det blir som du vill. För du har ALLTID ett eget ansvar, hur läskigt det än är och hur skönt det än skulle vara att lägga det ifrån sig ibland.

   ”OM BARA …

… min ICA-handlare kunde ta hem den där goda osten och ha lite större utbud av frukt så skulle jag kunna äta mycket bättre frukost …” eller ”Om bara kommunen kunde laga lamporna i elljusspåret så att jag kunde ta min promenad utan att vara rädd för att halka” eller ”Om bara min kompis också kunde gå med på ViktVäktarna så skulle det funka bättre för mig också” osv osv i all oändlighet. Har du löst medlemskap i ”Om bara”-klubben så kan jag upplysa dig om att det inte behöver vara ett livslångt medlemskap. Det går att säga upp det!!

   OMGIVNINGEN …

… är självklart betydelsefull när du ska ta dig an dina matvanor och din viktnedgång. Men det är DU SOM ÄR ANSVARIG för dina HANDLINGAR och framförallt för dina TANKAR. När du byter ut ”Om bara …” mot ”Nu när jag …” ska du se vad som händer. Prova!

”Nu när jag har hittat en affär som har ett fantastiskt frukt- och grönsakssortiment och toppenbra ostar så kommer mina frukostvanor att få sig en rejäl skjuts. Det ska bli så härligt att komma till jobbet och ha tankat med rätt sorts energi inför dagens alla utmaningar!”

Hur kändes det? Gör om det och tänk både ”Om bara …” och ”Nu när jag …” och titta dig i spegeln samtidigt. Lägg märke till kroppshållning och ansiktsuttryck. Jag lovar dig att du kommer att se skillnad!!

   nästan OMEDELBART …

… kommer du att känna dig mer handlingsinriktad och det är bra. ”Mycket snack och lite verkstad” är ett uttryck som väl speglar vad det handlar om. Bara prat utan handling ger ingen förändring. Viktnedgång kräver ändrade vanor och det är ditt ansvar att se till att skapa dom bästa förutsättningarna för att du ska kunna genomföra det du bestämt dig för.

prata med den som är ansvarig i affären där du handlar!

ring den som är ansvarig för kommunens elljusspår!

ta med kompisen på nästa ViktVäktarmöte!

      OCH …

… en annan sak att verkligen fundera på är följande. Drar du dig för att göra dom där förändringarna därför att förlusten kan vara så smärtsam att vinsten kommer i skymundan. Till exempel …

FÖRLUSTEN – ”Och när det är after work så vill ju jag hänga med och dricka lika mycket öl som alla andra och barnen vill ju ha chips på fredagsmyset … man måste ju leva …” 

VINSTEN – ”Och i sommar vill jag ju kunna ha mina snygga sommarkläder och orka hänga med när vi ska åka till Rom och gå runt hela dagarna och titta på stan …”

Och apropå att vilja göra som alla andra kommer här några visdomsord från länge sen som är lika giltiga – om inte ännu mer så – i dessa dagar …

”Om vi bara ville bli lyckliga så vore det lätt. Men vi vill vara lyckligare än andra människor och det är nästan alltid svårt för vi tänker att de är lyckligare än de verkligen är.” Montescquieu – fransk filosof (1689-1755)

 

 

Kan själv!

thread-1484387__340

Alla har vi varit 3-åringar och trotsigt hävdat ”KAN SJÄLV!!!””

Men ibland trasslar det till sig som du kan se på garnhärvan här ovanför. Det skulle ta myyyyycket tid – och en hel del annat – för att reda ut den. Man kan faktiskt jämföra det med att gå ner i vikt. Även här trasslar det till sig ibland och det är inte alltid så lätt att skilja på vad som är vad. När, var, hur, varför, hur mycket, med vem, hur ofta äter jag det och det och det och det …

Vad är beteende, slump, sug, motivation, brist på motivation, trötthet, tillgänglighet, okunskap, längtan. Inte så lätt att reda ut. Men det kan, liksom garnhärvan, ta lång tid och behövas både rätt hjälpmedel, rätt hjälp, gott om tålamod och framförallt ihärdighet. Jag talar ur egen erfarenhet både vad gäller garnhärvor och viktminskning.

När det gäller garn är det viktigast att vara lätt på handen. Börjar du dra och slita så knyter sig alla trådar, och jag menar verkligen ALLA, och då kan du bli tvungen att ta till saxen och då blir det ju inte riktigt som du har tänkt dig …

När det gäller vikt är det också betydelsefullt att vara lätt på handen, i så måtto att om du river och sliter i alla vanor och vänder upp och ner på vad du äter och hur du gör så lovar jag dig att det kommer att knyta sig – inte bara i magen. Det blir hårdknut/härdsmälta och då blir ingenting som du har tänkt dig!

Att be om hjälp – och ta emot den – är en klok strategi.

När du tröttnat på garnhärvans motspänstighet och ögonen är rödkantade och tålamodet är på upphällningen är det bäst att be någon annan ta över, eller helt enkelt göra något annat en stund.

När du tröttnat på att dra hela lasset själv hela tiden kan det vara bra att beställa matkassen en vecka. När du tröttnat på att köra spinning så du nästan svimmar kan det vara skönt att ta en promenad.

Hjälp och hjälpmedel kan komma i många olika former. Så innan du ”tar till saxen” – se till att få hjälp så det blir så som du har tänkt dig!

needle-678223__340

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 BLOGG

Tema av Anders NorenUpp ↑