Sida 2 av 15

Bord duka dig!

Att komma till dukat bord. Vilken härlig tanke!

Och det är ju det du gör när du äter nån annanstans än hemma hos dig själv. Ingen inhandling, inget hackande&skärande, ingen disk … bara en sån sak!

Men så är det allt detta väljande. Du ska välja VAR du ska äta, VAD du ska äta, HUR MYCKET du ska äta (alltså NÄR du ska sluta …) och som inte det räcker ska du också ofta välja VAR, VAD, HUR MYCKET du ska dricka – om det är något annat än vatten förstås.

Kan det verkligen vara värt det? Och hur ska du göra innan du går dit?
Frågorna kan bli många. Men det kan också svaren bli!

Allt beror faktiskt på hur ditt VARFÖR ser ut. Hur vill du ha ditt förhållande till mat och ätande?

Jag hoppas och tror att du svarar att du vill ha lite av allt. Lite hemma och lite borta. Lite vanligt och lite spännande. Lite planerat och lite oplanerat. Lite nästan perfekt och lite nästan helt fel – för du vet att det kommer att hända i alla fall nån gång …

Jag hoppas och tror att du inte vill bo i ”ViktVäktarGarderoben” med morotsslantarna och vattenflaskan som enda sällskap.
Att stänga in sig och vänta på att ”bli klar” kan ge helt motsatt effekt.
Det finns inget säkrare sätt att reta frossar-nerven än att ha tråkigt.

Ta dig en funderare på hur du vill ha det och gläd dig i tanken åt alla måltider som du har oätna!
Både dom som du själv har gjort och dom som någon annan gjort.

Att komma till dukat bord och njuta – det är modellen!

Rätt verktyg

Jag är känd för att jag lagar god mat.
Ganska känd för att kunna baka också faktiskt.
Önskar ibland att jag skulle kunna säga att ”jag svängde ihop det här …” men det skulle vara att fara med grov osanning! Jag lagar mat och bakar efter recept. I 99% av fallen. Helt enkelt för att jag är en bekväm person. Recept som publicerats har någon annan ”svängt ihop” – flera gånger troligen – för att till slut hitta dom bästa proportionerna och den bästa smaken. Sen stämmer den kanske inte alltid med min men då kan man göra lite justeringar. MEN grunden är stabil. Och sen kan man ju alltid skylla ifrån sig lite om det inte alls blir bra … nej så gör jag inte, men man kan …

Jag är också känd för att skriva, det är därför du läser detta.
Kanske blir jag mer känd vad tiden lider – material finns …
Att skriva på maskin lärde jag mig av nödvändighet 1968 och har sen dess haft oändlig nytta av detta. Särskilt nu när allt sker via tangentbord i en eller annan form.

Både bakning och skrivande kräver med andra ord bra verktyg – illustrerat med bilderna ovan.

För att lyckas med viktminskning krävs också bra verktyg.
Kokböcker är en favorit hos mig som du förstår. Jag har samlat på mig några stycken sedan jag startade 1986 …
Men numer finns också ett annat verktyg.

APPEN!
Den lilla manicken i mobilen som
– räknar och håller koll
– tar fram recept
– uppmuntrar dig via viktkurvan och
– ger dig möjlighet att få kontakt med andra som liksom du vill ha ett Lättare Liv.

Teknikens faror diskuteras dagligen och är väl värda att ta på allvar. Men, precis som med TV-apparaten när den kom, är det du som hanterar den och att få hjälp med minnet av vad du äter och dricker är absolut en tillgång!! Minnet är som bekant oftast bra – men i princip alltid kort – så att ha koll direkt är obetalbart.

Låt den moderna tekniken ge dig den frihet det innebär att veta hur det verkligen är i stället för att gissa. Det kan lätt resultera i en slags visk-lek där du förstorar eller förminskar och funderar hur det fungerar egentligen.

För om grunden är bra, som i ett bra recept, känns det säkrare och det blir mycket, mycket lättare för dig att känna dig trygg i vetskapen att du gör som du ska för att komma dit du vill!
Till Din Rätta Storlek med Hälsosamma Vanor som ett stabilt underlag.

Det går att skriva för hand också! Det kommer aldrig att bli omodernt och jag har massor av gamla handskrivna recept. Och det ena utesluter inte det andra …

Röra på mig – nu igen?

”RÖR …
… på påkarna!” skrek vår oerhört energiska gympafröken och slog takten på sin – för oss förhatliga – tamburin. Tror du att vi – ett gäng niondeklassare i nådens år 1967 – kände oss motiverade? Knappast. Men det spelade ingen som helst roll om vi ville eller inte, det vara bara att springa. Den som maskade fick 1 prick och efter 3 prickar blev det hemanmärkning. Som föräldrarna skulle skriva på. Det var under det läsåret jag lärde mig hur man fejkar en stukad fot.

RÖRLIG …
… var jag ju redan. Alldeles tillräckligt i mina ögon. Uppvuxen på landet utan bil och med dåliga bussförbindelser hade jag liksom hela min familj cyklat vart vi än skulle. Och jag klättrade så högt i träden att min far till slut sågade ner lägsta grenarna så jag inte skulle kunna komma upp och ”slå ihjäl mig” som han sa. Under hela skoltiden hoppade vi rep och twist, kastade boll och lekte kurragömma. Så att vi skulle vara tvungna att springa runt, runt i gympasalen var obegripligt. I alla fall för mig.

Sen kom jag upp i gymnasiet och fick en ny gympafröken som hade en mer verklighetsanknuten syn på gymnastiserandet och kroppen. Hon förklarade för oss ”unga damer” att det enligt hennes erfarenhet var NU – när vi var 16-18 – som vi skulle grundlägga vår ”muskelkorsett” så att vi slapp ta hjälp av dom som gick att köpa i damunderklädesaffären. Hennes förmåga att sätta sig in i vår verklighet och ge oss ett tillräckligt åtråvärt mål gjorde att vi förstod på riktigt varför vi skulle det hon sa, inte bara att vi skulle göra det för att hon sa det.

RÖRANDE …
… omtänksamt kan det tyckas så här i efterhand. Jag tänker ofta på henne när jag numera energiskt och nitiskt gör mina styrke- och balansövningar på gymet. Tänk så rätt hon hade! Inte för att jag helt kan undvara lite stöd i form av extra stadiga strumpbyxor men … jag är trots snart 67 år bra mycket ”fastare i hullet” än jag skulle ha varit annars. Och mycket, mycket starkare!
Sen är det ju också så att det …

… RÖR …
… sig om mer än bara nyttan av att vara aktiv. Det vet du nog lika väl som jag. Det ska helst vara ROLIGT också! Kanske inte första gången men – något som aldrig får dig att känna lust att göra det igen blir till slut inte gjort alls. Med andra ord …

Rikligt med Rolig Rörlighet Rekommenderas – SÅ VAD VILL DU GÖRA?

Varför då?

Vi har alla varit barn en gång i tiden, även om det kanske känns avlägset nu. Vi har alla frågat mamma, pappa eller någon annan vuxen ”Varför då?” och lika ofta fått svaret ”Därför!!!!” Kanske i ren desperation eftersom personen i fråga inte kunde eller ville svara och i och med din fråga började tänka själv på varför …
När det gäller vikt finns det många frågor.

Om du skulle svara ett rungande JA på frågan ”vill du gå ner i vikt?” är det en bra början. Då har du bestämt dig och är helt säker på att ditt mål exempelvis är att gå ner 10 kilo.
Men … varför då?
Varför är det så viktigt?
Vad kommer att hända då?
Hur kommer du att känna dig då?
Hur kommer det att påverka din kondition, ditt ätande, din hälsa, dina relationer, ditt liv …

Med andra ord – vad kommer det att innebära för dig att nå ditt mål?

Om du inte vet varför du ska göra en förändring är det lättare att hitta ursäkter att inte göra den. Om du inte får det resultat du förväntat dig är det enkelt att tänka ”Ja men det var ju inte såå viktigt, jag menar jag mår ju inte direkt dåligt nu så …” – tro mig, jag har Guldmedalj i Undanflykter och Uppskjutande!

För när du vet varför du ska göra en förändring kommer det att bli mycket lättare att hämta kraft och inspiration i just detta varför. ”Jag vill gå ner 10 kilo därför att chansen att jag inte ska ha så ont i mina knän kommer att bli större”

Jag minns damen som kom till mig och sa att ”Jag måste gå ner i vikt för jag vill inte flytta från min underbara lägenhet som jag älskar!” Lite förvånad undrade jag varför hon skulle behöva flytta på grund av sin övervikt. ”Jo” sa hon ”jag bor 3 tr upp utan hiss och nu orkar jag knappt gå i trapporna ens när jag bara har mig själv att ’bära’ på, och att bära upp en matkasse är inte ens att tänka på!”

Hon hade helt klart för sig VARFÖR hon behövde göra FÖRÄNDRINGEN att gå ner i vikt så att hon fick sin FRIHET tillbaka – hon kunde bor kvar. Och det gjorde hon. Och jag glömmer det aldrig för det gav mig en djup insikt i vad vi människor är kapabla till när vi vet varför vi gör det.

Så vad är ditt VARFÖR?

Mat på bordet!

JAG ÄLSKAR …
… när det blir mat över efter att vi ätit middag! Tänk så förnämligt att kunna trolla fram en lunch eller ytterligare en middag med relativt liten ansträngning. Som när du kommer hem och är helt slut efter ”en-dag-som-jag-helst-av-allt-inte-ens-skulle-ha-velat-vara-med-om” och blotta tanken på att börja hacka, skära och koka känns lika lockande som fiskleverolja – DÅ står dom där i kylen – RESTERNA! Klara och färdiga att piffa upp och servera. Låter det jobbigt med piffa … du kommer att gå hem från veckans möte med massor av tips på ”piff” till alla typer av rester för alla typer av tillfällen! Har du egna tips så ta gärna med dom så blir det ännu fler!

MIN MAN ÄLSKAR …
… lergrytan nästan lika mycket som han älskar mig. Det är bl a den som gör det möjligt för oss att så ofta ha så mycket ”rester” hemma. Billigt kött (både i reda pengar och i SmartPoints) passar bra att laga på låg värme i många, många timmar tillsammans med goda örter och grönsaker. Under tiden maten klarar sig själv tar du sen en skogspromenad och när du kommer hem och öppnar dörren möts du av de ljuvligaste dofter. Och det bästa av allt – du behöver inte göra rent ugnen …

DU ÄLSKAR …
… säkert lika mycket som jag att få sätta dig till dukat bord. Och det är nästan så det blir när du har små karotter i kylen och små burkar i frysen där hel- eller halvfärdiga maträtter står och bara väntar på att få bli uppätna.

Och trots att det är roligare att äta lite mer varierat så är det absolut ingen katastrof att äta kyckling tre dagar i rad …

o först med potatis o vitlöksmorötter med persilja
o sen med pasta, wokgrönsaker och kall sås på sweetchili + kvarg
o och till sist på en varm macka till grönsakssoppan

Och kycklingen är naturligtvis tillagad i lergrytan …

ALLA ÄLSKAR …
… väl också att göra en bra affär! Att slänga mat är inte särskilt ekonomiskt men ändå gör vi det förskräckande ofta. Det är ytterligare en anledning till att ta vara på alla rester och ge dom nya uppgifter. Veckans möte är ditt tillfälle att ta ett grepp på både din SmartPointsbudget och din hushållsbudget.

NU är det dags att välja hur bra du vill må 2019!

Katten på råttan …

Katten på råttan och råttan på repet … och Maten och Motionen och Motivationen fungerade!

När du ser hur allt hänger ihop och hur allt och alla är beroende av varandra så händer det.

Du äter frukost, du tar trappen upp till 3e våningen, du äter din matlåda, du tar en liten lunchpromenad (5 min är bättre än 0), du tar fleeera djupa andetag när stressen börjar visa sig på eftermiddan, du har med dig frukt till mellanmålet, du harredanhandlatsådubehöverintegöradetpåhemvägennärduärhungrig, du äter middag med minst 1 grönsak, du lägger dig i tid för att kunna gå upp och äta frukost … och så går det vidare.

Dom allra flesta dagar i alla fall. Och ju fler såna dagar du har desto bättre kommer du att må. Strävan efter att alltid göra helt rätt kan vara kontraproduktiv.
Perfektionisten i dig ger dig ingen ro och du hamnar lätt i situationer när det är farligt nära till tanken ”det-är-ändå-kört-så-jag-kan-lika-gärna-fortsätta-äta …”.
Och då kan det hända att Ensamvargen kommer på besök och viskar i ditt öra att ”det är lika bra att du drar dig undan tills det kanske har ordnat sig med ätandet och vikten för som det är NU kan du INTE visa dig bland folk för dom kommer att tycka att du är en Dålig Människa som inte kan behärska sig och det vill du ju inte …”

Bästa sättet då är att stänga in Vargen i tvättstugan och ge Perfektionisten ledigt och Ringa Supporten!

Som kan komma med bra förslag på hur du ska resa dig upp, borsta av dig och börja gå åt rätt håll igen!
Som vet att det ibland bara räcker med att sätta i sladden – och som talar om det för dig eftersom du tillfälligt har glömt det …
Som alltid tycker att Du Är Bäst – och säger det också eftersom du ibland glömmer det med …

Vi ses snart – Gott Nytt År!

Julefrid

JULEN …
… är snart här. Det är dan-före-dopparedan och jag tänker särskilt på min mamma. Hennes filosofi var att det vi inte hann före jul det skulle vi göra i Mellandagarna! Åh vad vi som barn trodde att dessa magiska dagar var mååånga och lååånga. Det fanns nästan ingen gräns för vad man kunde hinna med!
Om det blev så … nja kanske inte så som vi hade föreställt oss i alla fall. Mellandagarna gick – som dagar gör – och nu när jag själv är ordentligt vuxen kan jag precis förstå vad hon menade. Så skönt att skaffa sig lite tid, även om det nästan var i fantasin. Det blev lugnt för stunden då i julhetsen för vi visste ju alla att allt skulle ordna sig … sen …

JULAFTON …
… när jag var barn innehöll radioteater. Tidigt på morgonen sändes första avsnittet av Nicke Lilltroll hjälper Tomtefar. Sen fick vi vänta 2 timmar – en e v i g h e t – på att nästa avsnitt skulle komma. Och så höll det på hela dan, nu minns jag inte om det var 3 eller 4 avsnitt men jag minns väntetiderna. Nu – återigen med mina vuxna ögon – förstår jag att mamma var glad att vi lyssnade på radion ibland och inte bara tjatade om när vi skulle börja dela ut julklapparna. Tid är alltid relativt …

JULDAGEN …
… började alltid med att min far gick runt och satte ut ljus i alla fönster och sen gick runt och tände dom ett efter ett. Så skulle det vara – i hans ”barndomsvärld” – för att dom som åkte förbi med häst och vagn till julottan skulle se att folket i huset var uppe och i ordning. När vi sen åkte förbi ålderdomshemmet där farmor och farfar bodde så lyste där ett ljus i deras fönster och vi visste att farmor varit uppe sedan 5 för så skulle det vara. Hon hade en egen inbyggd tid efter att ha levt på bondgård en stor del av sitt liv. Nu kunde hon dricka kaffe i lugn och ro vid fönstret utan att bekymra sig för vem som skulle mjölka korna och ge karlarna frukost.

JULFRIDEN …
… var väl inte direkt något som vi barn tänkte på eller ens eftersträvade. Vi hade ju hur mycket tid som helst!!! I alla fall när vi skulle göra sånt som var roligt – i mitt fall läsa böcker. Julgran+Julgodis+Julklappsbok – det var min julfrid då – och är så även nu. Jag ser fram emot dom hårda paketen …

Nu är det JUL – låt den få ta TID!

Alla är vi olika …

”JUL …
… borde förbjudas!” – sa den stressade mannen och tog sig åt magen, som började anta ett alltför stort format för att vara riktigt bra för honom. Han fick raskt mothugg av sin lika stressade partner som även hon hade en tydlig rondör på mitten. ”Ja jag tänker då minsann inte ge avkall på det som är Jul för MIG bara för att DU inte kan hålla fingrarna borta från chokladtryfflarna!”
Denna animerade diskussion tilldrog sig på en VV- workshop för en tid sen där det diskuterades om/när/vad/hur mycket det skulle ätas av maten, bakverken, godiset mm när den stora högtiden närmade sig.
Hur det sen blir till slut förtäljer inte historien … Det enda jag kan säga är att det är helt OK att ha olika åsikter och mycket viktigt att visa varandra respekt. Och att njuta av det man väljer!

JUL …
… kan nämligen vara helt olika saker för olika människor. För mig är det julklappsbok framför brasan med en skål fylld av skumtomtar som jag fått i julklapp av mitt ex – Karamellkungen. Han och jag hade väl inte en alldeles …

… STRÅLANDE …
… skilsmässa, snarare ganska uppslitande men nu är vi vänner och träffas som hastigast på Påskafton och Julafton och det räcker så bra! Vi har delad vårdnad om marsipankycklingarna och skumtomtarna och jag är tämligen säker på att det kommer att fortsätta att fungera bra så länge var och en håller sig på sin kant …

JUL …
… är också – inte att förglömma – så mycket mer än mat, bakverk och godis. Det är tid att umgås – både med dig själv och andra. Det är tid att vila om det är det du behöver. Det är tid att vara aktiv om det är det du behöver. Det är tid att låta saker och ting ta den tid dom verkligen tar.
Det är tid att koppla av, koppla bort, koppla ur eller koppla på – allt beroende på vad saken gäller. Det är tid att visa dig själv respekt för dom val du gör så att du verkligen får som du vill.

Några exempel på vad medlemmar önskade sig av Julen när vi hade planläggning förra veckan kommer här: ”jag ska sova så länge jag vill” – ”jag ska äta av dom kakor jag vill, men bara en av varje sort” – ”jag ska frossa i promenader”.

Vad önskar du dig av Din Jul?!

Hinder

”VARJE GÅNG …
… det börjar dra ihop sig till jul fasar jag för det årliga doppet då jag ramlar i vattengraven” sa min väninna till mig för någon vecka sen. Jag såg frågande på henne och sa ”Vattengraven? Hur menar du nu?” Och hon förklarade. ”Jo det känns som att springa 3000 meter hinder när jag ska tag mig runt banan med glögg-hindret, russin&mandel-hindret, pepparkakor&mögelost-hindret och så slutligen lussebulls-graven. För där ligger jag alltid som avslutning och flyter med en bulle i varje hand, en i munnen och (minst) en i magen.”

VARJE GÅNG …
… jag hör en liknande historia, och det händer ganska ofta, så känner jag instinktivt hur glad jag är att jag då för många år sen gick till ViktVäktarna. Jag är ännu mer glad att jag fortsatt eftersom kostprogrammet NU är om möjligt ÄNNU BÄTTRE än då och här finns hjälp, stöd och tips för alla oss hinderlöpare som nu gör oss redo för ännu en Julsäsongslopp.

För det första måste du ta reda på vilka dina hinder är. Du är kanske inte alls förtjust i lussebullar, för dig är det skinksmörgåsarna med senap som är fallgropen. Eller knäcken och ischokladen. Eller … Hela december månad är egentligen ett enda långt hinderlopp så det gäller att vara förberedd.

För det andra är det bra att skärskåda hindren och se om du inte helt enkelt kan lyfta dom av banan. Är det till exempel verkligen nödvändigt att äta pepparkakor varje dag bara för att det är jul snart. Du är säkert tillräckligt snäll som du är!

För det tredje är det skönt att vara så vältränad (kostprogrammet +appen) att du kan ta dig över dom hinder som trots allt står kvar där mitt i banan. Hur ska du klara julfesten på jobbet eller barnens egenbakade julavslutningsfika? Vi har alla en vattengrav … bäst att du lär dig hoppa långt och simma bra!

NÄSTA GÅNG …
… du sätter dig ner för att ta en kopp kaffe är det en bra idé att passa på att gå igenom hur det ska bli med alla utmaningar vad gäller mat och dryck under den närmaste tiden. Bra att veta vad som är viktigt på riktigt så du lägger din energi på rätt saker. Träna mentalt inför ”loppet” och gör upp din egen plan. Även om allt inte blir exakt som du vill så kan du i alla fall göra så gott du kan och det räcker långt. Kom ihåg att nästan rätt är bättre än helt fel!

Förberedd är BÄST!

Rör det dig?

Du har nog, precis som jag, hört talas om att det är viktigt att ”röra på sig” och i ditt stilla sinne tänkt att ”Jo, men det GÖR ju jag … ibland i alla fall!”
Tro mig – jag vet hur det kan låta i mitt huvud och det är säkert ingen större skillnad mot många andra. Det där evigt undanglidande och lätt ursäktande tonfallet som tyder på att du vet hur det ligger till – egentligen! Men du vill inte låtsas om det, i alla fall inte just nu. Nu när JULEN står för dörren. Som om den – JULEN – verkligen STOD FÖR DÖRREN och hindrade dig från att ta på dig skorna och gå ut på den där promenaden.

Känner du igen dig? Det gör jag!! Men på sistone har jag faktiskt börjat ta mig själv i örat och därigenom tagit mig själv på allvar så att jag tagit mig själv till gymet. Där fick jag höra att ”äldre damer behöver muskler så dom kan ta emot sig när dom börjar ramla hit och dit” (hon sa inte riktigt så men nästan … det var vad jag hörde i alla fall …)

Så nu lyfter jag vikter. Och balanserar. Och gör armhävningar. Och kan du tänka dig. Jag tycker att det är riktigt ROLIGT! Kroppen levererar i sakta mak, men ändå, och det är liiite härligt att svettas och stå där och hämta andan med armarna i sidorna och se sådär ”tyngdlyftar-mässig” ut. Ja, jag vet att det låter larvigt men det bjuder jag på. Nån Pippi Långstrump blir jag nog aldrig men det påstås att man ska kunna lyfta sin egen vikt om man håller på ett tag … vi får väl se …

Men – nog om mig! Det är ju DU som är huvudpersonen här och jag vill verkligen inte pådyvla dig mina träningsvanor. Fast jag vill å det kraftigaste uppmuntra dig till att hitta något som du också tycker är så Roligt och som du Realistiskt kan göra så Regelbundet att det blir din egen Rutin så att du får det Resultat som just DU vill ha.

”En sund själv i en sund kropp” sa redan dom gamla grekerna och vi ska väl inte vara sämre. Och kom alltid ihåg att vad du än gör så är det DET DU GÖR som räknas och det räknas först NÄR DU GÖR DET!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 BLOGG

Tema av Anders NorenUpp ↑