Kategori: ViktVäktarna (sida 1 av 13)

Men sen då?

FULL FART FRAMÅT …
… var det enda läge vår lilla hundvalp behärskade när vi kom hem med henne från kenneln. Vi blev tvungna att hänga med såklart och ju större hon blev desto mera fart. Vi fick många härliga år tillsammans och trots att det nu är flera år sen hon dog så saknar vi henne fortfarande.

FÖRUTOM FART …
… skapade hon genom sin blotta närvaro både en skyldighet och en möjlighet till aktivitet. Jag som är notoriskt morgontrött valde trots det att ta morgonpasset eftersom jag är för mörkrädd för kvällspromenader. Det visade sig bli en stor bonus för mig – jag fick se skogen vakna varje morgon!

JAG TRODDE …
… att det var en självklarhet att jag skulle fortsätta med alla promenader även efter det att Ruffa lämnat oss. Men det visade sig ganska snabbt att så var inte fallet. Det enkla faktum att du helt enkelt är tvungen att gå ut med en hund (det blir väldigt tråkiga konsekvenser annars …) äger inte någon som helst giltighet när hunden inte längre finns där. Det blev alltför lätt att intala sig att ”jag tar en lite längre promenad i morgon i stället …” och andra lika rent ut sagt dåliga ursäkter.

TILL SLUT …
… blev det nödvändigt för mig att se sanningen i vitögat. Jag kunde ju inte låta Ruffa få bära hundhuvudet för att jag blivit en soffpotatis. Promenad utan hund är helt enkelt inte lika roligt så här gällde det att hitta nåt mer. Fram åkte gymväskan (som samlat onödigt mycket damm under lite för lång tid …) och så var det bara att börja! Till min stora lycka möttes jag där av en instruktör som sa att ”såklart du kan bli stark – marklyft, det är modellen!”
Så jag startade verkligen och fick fullt upp med att hålla koll på nya rörelser och ”nya” muskler så jag var helt enkelt tvungen att gå dit gång efter gång efter gång efter gång. Ganska snart hade energin återvänt till både kroppen och knoppen! Starka muskler och Gott humör!

KONTENTAN …
… av detta är att hur mycket jag än trodde att jag skulle fortsätta med promenaderna och hur mycket jag än tänkte och visste att det är bra att röra på sig så var det först när jag gjorde det som det blev gjort. För att vanvördigt travestera Shakespeare (”… ord utan tanke aldrig himlen når …”) – Tanke utan Handling aldrig Resultat får!

Hur påverkar då all denna rörlighet din vikt och din hälsa? Positivt för båda faktiskt!
Så det finns egentligen inga ursäkter – Dags att gå från tanke till handling!

… alla vi barn …

Det talas ofta i debatten om hur vi talar om, och till, barn.

Jag, liksom säkert flera, känner mig ibland som 3 år (när jag VILL HA nåt som jag vet att jag inte kommer att få), som 14 (när jag har hela världen emot mig) och som 150 (när jag är riktigt trött, sliten och en aning desillusionerad).

Med andra ord – jag har alla mina hittills upplevda åldrar inom mig och dom kommande finns i framtidsfantasin.

Att säga till en 3-åring att det är uteslutet att det blir glass till middag/mera pulkaåkning/överhoppad tandborstning är dömt att misslyckas. Ja, säga det kan du ju, men det kommer inte att ha avsedd effekt. Inget ”OK, det gör inget!” utan bara ännu mer sparkande och skrikande.

Att säga till en 14-åring att det är dags att växa upp lite och ta ansvar för läxläsning/tvätt/hållaredapåbusskortet är lika meningslöst. Ingen nu levande, eller kommande, tonåring kommer att tacka dig för det i realtid. (Möjligen längre fram i livet men det brukar du inte få reda på).

150-åringen då. En trött och hopsjunken gestalt som BARA VILL FÅ SÄTTA SIG vill inte alls vill höra talas om gympa/varierad kost/intesåmycketfikabröd. Lika bra att lägga ner där också.

Och vad har detta med viktminskning och hälsosamma vanor att göra?

En hel del faktiskt.

Det som i alla fall är värt att prova i varje uppkommen situation är lite fantasi och empati. Och kärlek.

Din skrikande 3-åringspersona VET att du inte ska äta för mycket glass men kan inte hantera ett nej utan vore bättre hjälpt av att det kanske inte ens finns glass hemma överhuvudtaget. Men kanske något annat mjukt och smekande som fryst mango som du kan mixa och slicka i dig.

Tonåringen i dig BARA ÖNSKAR att någon vuxen ska säga ifrån så det finns nån annan som tar ansvar och som ordnar upp saker och ting med Livet och allt det där och kramas lite extra mycket när det är som värst. Och som säger att det kommer att ordna sig för att DOM VET DET. Och som lagar mat i stället för att skrika på dig att du inte ska äta så mycket skräpmat hela tiden.

Och det kan räcka med att vara 50 för att du ska känna dig trött, hopsjunken och stressad. Då hjälper inga pekpinnar! Då hjälper bara TLC – Tender Loving Care. Att säga till dig själv det du skulle kunna säga till dina inre barn utan att dom skulle känna sig kränkta eller nedvärderade. Det som du innerst inne vet är sant.

Att byta ut ”Det är nog ingen idé att jag fortsätter med det här för jag gör ju bara fel helt tiden!” mot ”Men idag tog jag i alla fall en frukt med mig så det kändes OK att jag och Lisa delade på semlan till fikat. Det hade jag inte gjort för två månader sen!” är att ge dig själv en klapp på axeln och ett stort leende.

Och leenden smittar som bekant …

Bord duka dig!

Att komma till dukat bord. Vilken härlig tanke!

Och det är ju det du gör när du äter nån annanstans än hemma hos dig själv. Ingen inhandling, inget hackande&skärande, ingen disk … bara en sån sak!

Men så är det allt detta väljande. Du ska välja VAR du ska äta, VAD du ska äta, HUR MYCKET du ska äta (alltså NÄR du ska sluta …) och som inte det räcker ska du också ofta välja VAR, VAD, HUR MYCKET du ska dricka – om det är något annat än vatten förstås.

Kan det verkligen vara värt det? Och hur ska du göra innan du går dit?
Frågorna kan bli många. Men det kan också svaren bli!

Allt beror faktiskt på hur ditt VARFÖR ser ut. Hur vill du ha ditt förhållande till mat och ätande?

Jag hoppas och tror att du svarar att du vill ha lite av allt. Lite hemma och lite borta. Lite vanligt och lite spännande. Lite planerat och lite oplanerat. Lite nästan perfekt och lite nästan helt fel – för du vet att det kommer att hända i alla fall nån gång …

Jag hoppas och tror att du inte vill bo i ”ViktVäktarGarderoben” med morotsslantarna och vattenflaskan som enda sällskap.
Att stänga in sig och vänta på att ”bli klar” kan ge helt motsatt effekt.
Det finns inget säkrare sätt att reta frossar-nerven än att ha tråkigt.

Ta dig en funderare på hur du vill ha det och gläd dig i tanken åt alla måltider som du har oätna!
Både dom som du själv har gjort och dom som någon annan gjort.

Att komma till dukat bord och njuta – det är modellen!

Rätt verktyg

Jag är känd för att jag lagar god mat.
Ganska känd för att kunna baka också faktiskt.
Önskar ibland att jag skulle kunna säga att ”jag svängde ihop det här …” men det skulle vara att fara med grov osanning! Jag lagar mat och bakar efter recept. I 99% av fallen. Helt enkelt för att jag är en bekväm person. Recept som publicerats har någon annan ”svängt ihop” – flera gånger troligen – för att till slut hitta dom bästa proportionerna och den bästa smaken. Sen stämmer den kanske inte alltid med min men då kan man göra lite justeringar. MEN grunden är stabil. Och sen kan man ju alltid skylla ifrån sig lite om det inte alls blir bra … nej så gör jag inte, men man kan …

Jag är också känd för att skriva, det är därför du läser detta.
Kanske blir jag mer känd vad tiden lider – material finns …
Att skriva på maskin lärde jag mig av nödvändighet 1968 och har sen dess haft oändlig nytta av detta. Särskilt nu när allt sker via tangentbord i en eller annan form.

Både bakning och skrivande kräver med andra ord bra verktyg – illustrerat med bilderna ovan.

För att lyckas med viktminskning krävs också bra verktyg.
Kokböcker är en favorit hos mig som du förstår. Jag har samlat på mig några stycken sedan jag startade 1986 …
Men numer finns också ett annat verktyg.

APPEN!
Den lilla manicken i mobilen som
– räknar och håller koll
– tar fram recept
– uppmuntrar dig via viktkurvan och
– ger dig möjlighet att få kontakt med andra som liksom du vill ha ett Lättare Liv.

Teknikens faror diskuteras dagligen och är väl värda att ta på allvar. Men, precis som med TV-apparaten när den kom, är det du som hanterar den och att få hjälp med minnet av vad du äter och dricker är absolut en tillgång!! Minnet är som bekant oftast bra – men i princip alltid kort – så att ha koll direkt är obetalbart.

Låt den moderna tekniken ge dig den frihet det innebär att veta hur det verkligen är i stället för att gissa. Det kan lätt resultera i en slags visk-lek där du förstorar eller förminskar och funderar hur det fungerar egentligen.

För om grunden är bra, som i ett bra recept, känns det säkrare och det blir mycket, mycket lättare för dig att känna dig trygg i vetskapen att du gör som du ska för att komma dit du vill!
Till Din Rätta Storlek med Hälsosamma Vanor som ett stabilt underlag.

Det går att skriva för hand också! Det kommer aldrig att bli omodernt och jag har massor av gamla handskrivna recept. Och det ena utesluter inte det andra …

Röra på mig – nu igen?

”RÖR …
… på påkarna!” skrek vår oerhört energiska gympafröken och slog takten på sin – för oss förhatliga – tamburin. Tror du att vi – ett gäng niondeklassare i nådens år 1967 – kände oss motiverade? Knappast. Men det spelade ingen som helst roll om vi ville eller inte, det vara bara att springa. Den som maskade fick 1 prick och efter 3 prickar blev det hemanmärkning. Som föräldrarna skulle skriva på. Det var under det läsåret jag lärde mig hur man fejkar en stukad fot.

RÖRLIG …
… var jag ju redan. Alldeles tillräckligt i mina ögon. Uppvuxen på landet utan bil och med dåliga bussförbindelser hade jag liksom hela min familj cyklat vart vi än skulle. Och jag klättrade så högt i träden att min far till slut sågade ner lägsta grenarna så jag inte skulle kunna komma upp och ”slå ihjäl mig” som han sa. Under hela skoltiden hoppade vi rep och twist, kastade boll och lekte kurragömma. Så att vi skulle vara tvungna att springa runt, runt i gympasalen var obegripligt. I alla fall för mig.

Sen kom jag upp i gymnasiet och fick en ny gympafröken som hade en mer verklighetsanknuten syn på gymnastiserandet och kroppen. Hon förklarade för oss ”unga damer” att det enligt hennes erfarenhet var NU – när vi var 16-18 – som vi skulle grundlägga vår ”muskelkorsett” så att vi slapp ta hjälp av dom som gick att köpa i damunderklädesaffären. Hennes förmåga att sätta sig in i vår verklighet och ge oss ett tillräckligt åtråvärt mål gjorde att vi förstod på riktigt varför vi skulle det hon sa, inte bara att vi skulle göra det för att hon sa det.

RÖRANDE …
… omtänksamt kan det tyckas så här i efterhand. Jag tänker ofta på henne när jag numera energiskt och nitiskt gör mina styrke- och balansövningar på gymet. Tänk så rätt hon hade! Inte för att jag helt kan undvara lite stöd i form av extra stadiga strumpbyxor men … jag är trots snart 67 år bra mycket ”fastare i hullet” än jag skulle ha varit annars. Och mycket, mycket starkare!
Sen är det ju också så att det …

… RÖR …
… sig om mer än bara nyttan av att vara aktiv. Det vet du nog lika väl som jag. Det ska helst vara ROLIGT också! Kanske inte första gången men – något som aldrig får dig att känna lust att göra det igen blir till slut inte gjort alls. Med andra ord …

Rikligt med Rolig Rörlighet Rekommenderas – SÅ VAD VILL DU GÖRA?

Varför då?

Vi har alla varit barn en gång i tiden, även om det kanske känns avlägset nu. Vi har alla frågat mamma, pappa eller någon annan vuxen ”Varför då?” och lika ofta fått svaret ”Därför!!!!” Kanske i ren desperation eftersom personen i fråga inte kunde eller ville svara och i och med din fråga började tänka själv på varför …
När det gäller vikt finns det många frågor.

Om du skulle svara ett rungande JA på frågan ”vill du gå ner i vikt?” är det en bra början. Då har du bestämt dig och är helt säker på att ditt mål exempelvis är att gå ner 10 kilo.
Men … varför då?
Varför är det så viktigt?
Vad kommer att hända då?
Hur kommer du att känna dig då?
Hur kommer det att påverka din kondition, ditt ätande, din hälsa, dina relationer, ditt liv …

Med andra ord – vad kommer det att innebära för dig att nå ditt mål?

Om du inte vet varför du ska göra en förändring är det lättare att hitta ursäkter att inte göra den. Om du inte får det resultat du förväntat dig är det enkelt att tänka ”Ja men det var ju inte såå viktigt, jag menar jag mår ju inte direkt dåligt nu så …” – tro mig, jag har Guldmedalj i Undanflykter och Uppskjutande!

För när du vet varför du ska göra en förändring kommer det att bli mycket lättare att hämta kraft och inspiration i just detta varför. ”Jag vill gå ner 10 kilo därför att chansen att jag inte ska ha så ont i mina knän kommer att bli större”

Jag minns damen som kom till mig och sa att ”Jag måste gå ner i vikt för jag vill inte flytta från min underbara lägenhet som jag älskar!” Lite förvånad undrade jag varför hon skulle behöva flytta på grund av sin övervikt. ”Jo” sa hon ”jag bor 3 tr upp utan hiss och nu orkar jag knappt gå i trapporna ens när jag bara har mig själv att ’bära’ på, och att bära upp en matkasse är inte ens att tänka på!”

Hon hade helt klart för sig VARFÖR hon behövde göra FÖRÄNDRINGEN att gå ner i vikt så att hon fick sin FRIHET tillbaka – hon kunde bor kvar. Och det gjorde hon. Och jag glömmer det aldrig för det gav mig en djup insikt i vad vi människor är kapabla till när vi vet varför vi gör det.

Så vad är ditt VARFÖR?

Mat på bordet!

JAG ÄLSKAR …
… när det blir mat över efter att vi ätit middag! Tänk så förnämligt att kunna trolla fram en lunch eller ytterligare en middag med relativt liten ansträngning. Som när du kommer hem och är helt slut efter ”en-dag-som-jag-helst-av-allt-inte-ens-skulle-ha-velat-vara-med-om” och blotta tanken på att börja hacka, skära och koka känns lika lockande som fiskleverolja – DÅ står dom där i kylen – RESTERNA! Klara och färdiga att piffa upp och servera. Låter det jobbigt med piffa … du kommer att gå hem från veckans möte med massor av tips på ”piff” till alla typer av rester för alla typer av tillfällen! Har du egna tips så ta gärna med dom så blir det ännu fler!

MIN MAN ÄLSKAR …
… lergrytan nästan lika mycket som han älskar mig. Det är bl a den som gör det möjligt för oss att så ofta ha så mycket ”rester” hemma. Billigt kött (både i reda pengar och i SmartPoints) passar bra att laga på låg värme i många, många timmar tillsammans med goda örter och grönsaker. Under tiden maten klarar sig själv tar du sen en skogspromenad och när du kommer hem och öppnar dörren möts du av de ljuvligaste dofter. Och det bästa av allt – du behöver inte göra rent ugnen …

DU ÄLSKAR …
… säkert lika mycket som jag att få sätta dig till dukat bord. Och det är nästan så det blir när du har små karotter i kylen och små burkar i frysen där hel- eller halvfärdiga maträtter står och bara väntar på att få bli uppätna.

Och trots att det är roligare att äta lite mer varierat så är det absolut ingen katastrof att äta kyckling tre dagar i rad …

o först med potatis o vitlöksmorötter med persilja
o sen med pasta, wokgrönsaker och kall sås på sweetchili + kvarg
o och till sist på en varm macka till grönsakssoppan

Och kycklingen är naturligtvis tillagad i lergrytan …

ALLA ÄLSKAR …
… väl också att göra en bra affär! Att slänga mat är inte särskilt ekonomiskt men ändå gör vi det förskräckande ofta. Det är ytterligare en anledning till att ta vara på alla rester och ge dom nya uppgifter. Veckans möte är ditt tillfälle att ta ett grepp på både din SmartPointsbudget och din hushållsbudget.

NU är det dags att välja hur bra du vill må 2019!

Katten på råttan …

Katten på råttan och råttan på repet … och Maten och Motionen och Motivationen fungerade!

När du ser hur allt hänger ihop och hur allt och alla är beroende av varandra så händer det.

Du äter frukost, du tar trappen upp till 3e våningen, du äter din matlåda, du tar en liten lunchpromenad (5 min är bättre än 0), du tar fleeera djupa andetag när stressen börjar visa sig på eftermiddan, du har med dig frukt till mellanmålet, du harredanhandlatsådubehöverintegöradetpåhemvägennärduärhungrig, du äter middag med minst 1 grönsak, du lägger dig i tid för att kunna gå upp och äta frukost … och så går det vidare.

Dom allra flesta dagar i alla fall. Och ju fler såna dagar du har desto bättre kommer du att må. Strävan efter att alltid göra helt rätt kan vara kontraproduktiv.
Perfektionisten i dig ger dig ingen ro och du hamnar lätt i situationer när det är farligt nära till tanken ”det-är-ändå-kört-så-jag-kan-lika-gärna-fortsätta-äta …”.
Och då kan det hända att Ensamvargen kommer på besök och viskar i ditt öra att ”det är lika bra att du drar dig undan tills det kanske har ordnat sig med ätandet och vikten för som det är NU kan du INTE visa dig bland folk för dom kommer att tycka att du är en Dålig Människa som inte kan behärska sig och det vill du ju inte …”

Bästa sättet då är att stänga in Vargen i tvättstugan och ge Perfektionisten ledigt och Ringa Supporten!

Som kan komma med bra förslag på hur du ska resa dig upp, borsta av dig och börja gå åt rätt håll igen!
Som vet att det ibland bara räcker med att sätta i sladden – och som talar om det för dig eftersom du tillfälligt har glömt det …
Som alltid tycker att Du Är Bäst – och säger det också eftersom du ibland glömmer det med …

Vi ses snart – Gott Nytt År!

Alla är vi olika …

”JUL …
… borde förbjudas!” – sa den stressade mannen och tog sig åt magen, som började anta ett alltför stort format för att vara riktigt bra för honom. Han fick raskt mothugg av sin lika stressade partner som även hon hade en tydlig rondör på mitten. ”Ja jag tänker då minsann inte ge avkall på det som är Jul för MIG bara för att DU inte kan hålla fingrarna borta från chokladtryfflarna!”
Denna animerade diskussion tilldrog sig på en VV- workshop för en tid sen där det diskuterades om/när/vad/hur mycket det skulle ätas av maten, bakverken, godiset mm när den stora högtiden närmade sig.
Hur det sen blir till slut förtäljer inte historien … Det enda jag kan säga är att det är helt OK att ha olika åsikter och mycket viktigt att visa varandra respekt. Och att njuta av det man väljer!

JUL …
… kan nämligen vara helt olika saker för olika människor. För mig är det julklappsbok framför brasan med en skål fylld av skumtomtar som jag fått i julklapp av mitt ex – Karamellkungen. Han och jag hade väl inte en alldeles …

… STRÅLANDE …
… skilsmässa, snarare ganska uppslitande men nu är vi vänner och träffas som hastigast på Påskafton och Julafton och det räcker så bra! Vi har delad vårdnad om marsipankycklingarna och skumtomtarna och jag är tämligen säker på att det kommer att fortsätta att fungera bra så länge var och en håller sig på sin kant …

JUL …
… är också – inte att förglömma – så mycket mer än mat, bakverk och godis. Det är tid att umgås – både med dig själv och andra. Det är tid att vila om det är det du behöver. Det är tid att vara aktiv om det är det du behöver. Det är tid att låta saker och ting ta den tid dom verkligen tar.
Det är tid att koppla av, koppla bort, koppla ur eller koppla på – allt beroende på vad saken gäller. Det är tid att visa dig själv respekt för dom val du gör så att du verkligen får som du vill.

Några exempel på vad medlemmar önskade sig av Julen när vi hade planläggning förra veckan kommer här: ”jag ska sova så länge jag vill” – ”jag ska äta av dom kakor jag vill, men bara en av varje sort” – ”jag ska frossa i promenader”.

Vad önskar du dig av Din Jul?!

Hinder

”VARJE GÅNG …
… det börjar dra ihop sig till jul fasar jag för det årliga doppet då jag ramlar i vattengraven” sa min väninna till mig för någon vecka sen. Jag såg frågande på henne och sa ”Vattengraven? Hur menar du nu?” Och hon förklarade. ”Jo det känns som att springa 3000 meter hinder när jag ska tag mig runt banan med glögg-hindret, russin&mandel-hindret, pepparkakor&mögelost-hindret och så slutligen lussebulls-graven. För där ligger jag alltid som avslutning och flyter med en bulle i varje hand, en i munnen och (minst) en i magen.”

VARJE GÅNG …
… jag hör en liknande historia, och det händer ganska ofta, så känner jag instinktivt hur glad jag är att jag då för många år sen gick till ViktVäktarna. Jag är ännu mer glad att jag fortsatt eftersom kostprogrammet NU är om möjligt ÄNNU BÄTTRE än då och här finns hjälp, stöd och tips för alla oss hinderlöpare som nu gör oss redo för ännu en Julsäsongslopp.

För det första måste du ta reda på vilka dina hinder är. Du är kanske inte alls förtjust i lussebullar, för dig är det skinksmörgåsarna med senap som är fallgropen. Eller knäcken och ischokladen. Eller … Hela december månad är egentligen ett enda långt hinderlopp så det gäller att vara förberedd.

För det andra är det bra att skärskåda hindren och se om du inte helt enkelt kan lyfta dom av banan. Är det till exempel verkligen nödvändigt att äta pepparkakor varje dag bara för att det är jul snart. Du är säkert tillräckligt snäll som du är!

För det tredje är det skönt att vara så vältränad (kostprogrammet +appen) att du kan ta dig över dom hinder som trots allt står kvar där mitt i banan. Hur ska du klara julfesten på jobbet eller barnens egenbakade julavslutningsfika? Vi har alla en vattengrav … bäst att du lär dig hoppa långt och simma bra!

NÄSTA GÅNG …
… du sätter dig ner för att ta en kopp kaffe är det en bra idé att passa på att gå igenom hur det ska bli med alla utmaningar vad gäller mat och dryck under den närmaste tiden. Bra att veta vad som är viktigt på riktigt så du lägger din energi på rätt saker. Träna mentalt inför ”loppet” och gör upp din egen plan. Även om allt inte blir exakt som du vill så kan du i alla fall göra så gott du kan och det räcker långt. Kom ihåg att nästan rätt är bättre än helt fel!

Förberedd är BÄST!

Äldre inlägg

© 2019 BLOGG

Tema av Anders NorenUpp ↑