Kategori: ViktVäktarna (sida 1 av 14)

Här eller där?

DET ÄR ALLTID …

… enklast att äta hemma hos sig själv. I alla fall tycker jag det och jag tror jag får medhåll av dig och många andra. I ditt eget kök har du full koll och där finns allt du behöver för att laga din ”egen” mat. Du vet exakt vad den innehåller och hur många SmartPoints den är värd.

DET ÄR INTE ALLTID …

… det blir så när det blir vår och sommar. Att du äter hemma hos dig själv alltså. Vi har en tendens att krypa in i våra ”hålor” på hösten och när vårsolen värmer oss kryper vi ut igen. Och DÅ ska det grillas och fikas och drinkas och så vidare och det sker ofta ”nån annanstans”. Och det är ju jättetrevligt! Men hur går det då med vikten … hur mycket grädde var det i gratängen …

DET ÄR OFTA …

… svårt att veta exakt hur allt ska räknas. Värdet i appen, när det gäller restaurangmat, är av naturliga skäl mer ett riktvärde än ett exakt värde. Är du hemma hos nån kan du alltid prova ”fjäskmetoden” – ”… Guuud så gott, hur har du gjort det här …”. Det blir inget exakt värde där heller men du får i alla fall ett hum om hur landet ligger.
Eller så får du träna dig i den ädla konsten att ”gissa och bedöma” så att det blir nästan rätt, vilket alltid är bättre än helt fel …

DET ÄR ALLTID …

… viktigt att träffas nämligen! Att tacka nej till umgänge för att det stör viktminskningen kan få exakt motsatt effekt. Hur kul är det att sitta hemma och räkna SmartPoints och tycka synd om dig själv – man kan börja äta choklad för mindre. När du istället kan sitta hos goda vänner och räkna både SmartPoints och skratt och ha det hur bra som helst. Och gå ner i vikt.

Alla våra nybildade hjärnceller (ja, vi får faktiskt påfyllning!) vill ha bra förutsättningar för att leva och frodas. Du ska motionera mer, stressa mindre och vara tillsammans med andra människor i sociala sammanhang. Det kan väl knappast sägas tydligare! Och kostprogrammet är byggt för den sociala verklighet där både du och jag lever. Din budget består ju av dina dagliga SmartPoints plus Veckobonusen. Pratade för ett tag sen med en medlem som gått ner drygt 45 kilo och hon sa – helt spontant – ”Jag hoppas att alla verkligen förstår hur viktigt det är att utnyttja Veckobonusen redan från början – det är då det går att skapa en ny livsstil utan att känna att du försakar något!” Och jag håller med!!

Kom ihåg – det ÄR roligare att vara glad!

Tack för maten!

Jag undrar hur många gånger jag har sagt det? Säkerligen tusentals. Och fler lär det bli.
Tänk att verkligen kunna välja både vad och hur mycket jag ska äta! Att äta god och näringsrik mat som jag mår bra av, i en portionsstorlek som jag också mår bra av, är att ge min kropp både uppmärksamhet och kärlek. Jag har också gjort motsatsen, så jag vet hur det känns att äta alldeles för mycket av saker jag inte alls mått bra av. Mest av det bästa och pyttelite av resten är en balans som jag nu tycker att jag har funnit och det gör mig verkligt tacksam!

Det är spännande det här med tacksamhet. Min farmor föddes i slutet av 1800-talet i ett Sverige där man uppfostrades till att vara tacksam för det man hade. Hon strävade på, trots en olycka som ung vilket gjorde henne låghalt och beroende av gå med käppar hela livet, och kände säkerligen inte alltid att hon hade så mycket att vara tacksam för. Jag minns henne som sträng och lite bister och var nog mest tacksam att hon inte alltid upptäckte det lilla ofog jag på barnavis ställde till med.

Men på ålderns höst flyttade farmor och farfar in på ålderdomshemmet. När vi besökte dom där satt hon nästan alltid vid fönstret och tittade ut, när hon inte läste Bibeln. Personalen kom in med mat och kaffe och hon tyckte att hon aldrig hade haft det så bra. Hon var tacksam, rentav förnöjd.
När jag nu är vuxen, och med den kunskap och erfarenhet jag har idag, tänker på detta är jag övertygad om att den känsla av förnöjelse som hon till slut kände gjorde henne så gott. Även om hon inte själv var medveten om vad och varför det blev så. Det blev så ändå.

För egen del ägnar jag en stund varje kväll åt att tänka på det som hänt under dagen och det är väl inget märkvärdigt eller unikt med det, det gör vi nog lite till mans. Det blir ett slags summering och så en liten titt framåt inför nästa dag. Ganska ofta gör jag också en mind-map för att skapa en inre bild av det som väntar. Det ger mig alltid ett lugn och en trygghet att – för det mesta – upptäcka att det är nog inte så mycket och så rörigt som det kändes när tankarna for runt som en virvelvind inne i huvudet.

Så vad har detta med tacksamhet att göra? Jo – det som jag lagt till sedan några år tillbaka – är att jag där på kvällskvisten också verkligen aktivt tänker på det som jag har att vara tacksam för. Stort och smått, tokigt och slugt, märkligt och fantastiskt, mystiskt och fantasieggande.

Och jag tänker också att jag är tacksam att jag börjat med detta nu – i tid för att ha glädje av det i mitt liv.
Så att jag kan få en motkraft mot det svåra som också är en del av alla liv.
Så att jag kan skapa en känsla av balans.
Så att upptäcka att det varje dag finns något, om än aldrig så litet, att vara tacksam för.

Så tack för att du läst detta! Jag önskar dig allt gott!

FULL KOLL?

KOLL …

… på läget – vem vill inte ha det?! Men vilket läge – eller vilka – behöver du ha koll på? Min mäklarerfarenhet ger vid handen att det finns tre saker som bestämmer priset – läget, läget och läget…

Men för din del och just nu är det läget i skafferiet, kylen, frysen, skrivbordslådan, handväskan, handskfacket mm som jag tänker på. Med andra ord – alla platser där du förvarar det du kan tänkas stoppa i munnen. Du vet helt säkert bäst själv – det kan finnas ”mat” på de mest fantastiska ställen – jag lovar dig att jag vet av egen erfarenhet …

att KONTROLLERA…

… hur läget på dom här platserna är lönar sig eftersom det ger dig ett försprång i förhållande till suget. Som när det väl sätter in kan få dig att förflytta berg för att få tag på det där som du vet att du har nånstans på det där fiffiga stället där du inte på några villkors vis skulle kunna hitta det men där du vill ha det ifall du skulle hitta det … JA, det går att tänka så krokigt. Fråga mig – jag har gjort det sååå många gånger …

den KONTROLL …

… som finns inbyggd i WW Flex är också exempel på ”väl gömd” fiffighet. Det är så förledande enkelt att det är lätt att du tror att du inte har nån koll alls!!! Faktum är att det är precis tvärtom – du har JÄRNKOLL. Att det sen känns som …

… NOLL KOLL …

… har nog mer med din rädsla för att tappa kontrollen att göra. Och rädslan i sin tur har att göra med att du VILL LYCKAS till varje pris. Den har kanske också att göra med att du inte litar på dig själv i alla situationer. Dina tidigare erfarenheter av hur viktminskningsarbete går till gör att det här känns nytt och oprövat. Tänk då så skönt att veta vi på WW ViktVäktarna garanterar att vi har …

… FULL KOLL …

… på listan på 0-pointsmat så att DU KAN KÄNNA DIG TRYGG i den fasta förvissningen att det fungerar. Vi har också full koll på KOSTPROGRAMMET i sin helhet och ger dig ALLA MÖJLIGHETER att välja att RÄKNA SmartPoints om det är det du vill.

Det finns MÅNGA SÄTT ATT HA FULL KOLL
så att du kan gå ner i vikt på det sätt som passar dig bäst!!!

Rustad för Rörelse

Att luften är fri är en gammal sanning. Och i det här landet har vi rätt att vistas i skog och mark. Det finns med andra ord ingenting som hindrar dig från att ta på dig skorna och gå ut.

Eller …

Tja, det beror väl på det … hindrar och hindrar …

Jag vet. Det ÄR skönt att bara sitta stilla. Och sticka. Eller läsa.

Och det är inte förbjudet! Det är bara det att precis som det ska vara ”varannan vatten” ska det vara ”regelbunden rörelse”. Och du måste erkänna att det är ännu skönare att sätta sig när man varit ute – eller inne – och rört på sig! Känns bra att pusta ut i soffan efter långpromenaden eller spinning-passet.

En av mina allra bästa vänner har i många, många år kört sina fredagar så. Först ”fredagsfys” = spinning. Och sen ”fredagsmys” = god middag. Bra idé eller hur?

Som alltid är det starten som är viktigast – och svårast. Alla sjumilavandningar börjar med första steget, det är en uråldrig sanning. Och eftersom vi människor är så otroligt lättlurade så kan du ju säga till dig själv att ”jag ska bara gå 10 minuter så det blir inte så jobbigt” och sen kan du gå hur långt som helst!

Jag tänker att det faktiskt är som med pengar. Små – men ofta förekommande – utgifter urholkar ekonomin OCH små – men ofta förekommande – besparingar kan ge ett lyft i längden. Låter det präktigt? Tänk Lyxfällan …

Vad kommer dina lunchpromenader, trapp-klivningar, gå-och-hämta-kaffe-själv-steg att göra för ditt samlade välbefinnandekonto? Börja räkna och gläd dig åt varje ”insättning”.

Luften är som sagt fri och nu är dessutom våren här!!!

På med skorna bara!

Planerad Påsk

PLANEN …

… brukar vara att köpa precis lagom med påskgodis. Hur jag vet vad som är lagom? Det vet jag för vi har haft samma påskägg nu i snart 35 år. Alltså dom äggen som maken och jag med stor omsorg och barnslig förtjusning gömmer för varandra på Långfredagskvällen. Vi har bott i vårt hus i 33 år och man kunde tro att vi har avverkat alla upptänkliga gömställen men inte då! Inte på långa vägar!!! Och för att det ska vara möjligt att maximera antalet platser så är det med naturnödvändighet viktigt att äggen är SMÅ! Så därför vet jag precis hur många bitar av mitt favoritgodis som får plats i mitt ägg. Ja, jag har mitt alldeles egna ägg. Det är numera så slitet att det hålls ihop med en gummisnodd!

Roligast är alltså att på Påskaftons morgon kasta sig (nåja …) ur sängen och fråga ”fågel, fisk eller mittemellan”? Sen går startskottet och jakten börjar!

När jag sen, efter olika lång tid beroende på hur fantasifullt gömstället är beläget, kan dra mig tillbaka till sängen med mitt rov är jag fullständigt belåten. Där väntar min just då pågående bok och jag kan utan några som helst hämningar ägna mig åt den och mumsa i mig av hjärtans lust. Det händer att jag sparar en del till senare under dagen. Det beror på.

om PLANEN …

… fungerar? Jo det gör den faktiskt. Maken är egentligen inte särskilt (läs inte alls) förtjust i lösgodis och dom eventuella små påskkärringar som dyker upp för att tigga godis har blivit färre med åren efter att jag envist gett dom små russinpaket, druvor eller clementiner …

hur din PLAN …

… ser ut vet bara du! Alla tycker inte om godis men faktum kvarstår att vi svenskar äter många, många tusen kilo smågodis just till Påsk. Så även om du inte köper hem själv kommer det att finnas tillgång till många olika sorter nästan var du än är.

att PLANERA …

… för hur du ska klara det kan vara nog så krävande. Men det är ju inte BARA godis till Påsk. Det är ju laxen o majonnäsen o sillen o lammet o påsktårtan o snapsen och ölen o vinet o …

Bra att ägna en stund åt att titta på var fallgroparna finns och vilka rutiner du behöver ta hjälp av för att slippa trilla ner i nån av dom! Och hur du i så fall gör för att ta dig upp …

Allt för att du ska få en Glad och God Påsk!

Och varför inte ge bort ett …
MOTIONSägg med presentkort på gemensam skogspromenad med matsäck
MATägg med presentkort på gemensam middag
”MORD”ägg med pocketdeckare och övernattning (för läskigt att gå hem …)
MYSägg med biobiljett och fika
… det är bara fantasin som sätter stopp för vad du kan lägga i ägget …

Perspektiv

DUST IF YOU MUST

Dust if you must, but wouldn’t it be better
To paint a picture or write a letter,
Bake a cace or plant a seed,
Ponder the difference between want and need?

Dust if you must, but there’s not much time,
With rivers to swim and mountains to climb,
Music to hear, and books to read,
Friends to cherish and life to lead.

Dust If you must, but the world’s out there,
With the sun in your eyes, the wind in your hair
A flutter of snow, a shower of rain.
This day will not come round again.

Dust if you must, but bear in mind,
Old age will come and it’s not kind.
And when you go – and go you must –
You, yourself, will make more dust.

Rose Milligan

Livet går inte i repris – det är ”live streaming” – hela tiden!

Vanligtvis …

AV GAMMAL VANA

Att hålla vikten av gammal vana kan låta lite väl kaxigt, eller hur? Men det är faktiskt precis det jag har gjort i dryga 30 år. Inte exakt samma vikt, det har växlat runt 5 kilo hit och dit men efter att ursprungligen ha gått ner 30 kilo känns det nästan som att hålla vikten. Nu har den legat +-2 kilo i många, många år och det är jag oändligt tacksam för!

Den enskilt mest betydelsefulla vanan som gjort detta möjligt är att jag har lärt mig tugga. Inte 200 gånger per tugga, som det stod i ett bantningsreportage i en damtidning på 1980-talet, och då gällde det om man åt enbart råris och ingenting annat. Nej, det jag har lärt mig är att tugga ur munnen. Innan jag stoppar in nästa tugga. Vilket betyder mellan 5-10 sekunders väntan på att det är dags att börja tugga igen.

”5-10 sekunder?” hör jag dig utbrista med höjda ögonbryn och vantrogen min. Ja just det! ”Men herregud det kan väl inte spela nån roll!” kommer din nästa replik. Jodå, det kan det visst det!

”Men varför gör du inte iordning nästa tugga under tiden du tuggar? Det är väl slöseri med tid att bara sitta där och tugga!” Nej, det är det inte alls.

För det som händer under tiden du ”bara” tuggar och den korta stunden när du gör iordning nästa tugga är att –
– smaklökarna hinner känna efter hur maten verkligen smakar
– magen hinner känna efter om den verkligen vill ha mer mat
– hjärnan hinner uppfatta signalerna att det börjar bli fullt
– du hinner titta upp och flytta ditt fokus från tallriken – axlarna åker ner och tempot blir lugnare

Allt detta samverkar till att du med tiden, för det mesta, kommer att äta lite mindre och ändå känna dig nöjd. Dessutom kommer du också att känna dig säker på att om du tar lite till, så är det för att du verkligen vill – eller behöver, äta lite mer. Inte för att du tar en gång till av gammal (o)vana …

Sen har jag naturligtvis tillägnat mig många andra goda vanor, som att äta väldigt mycket grönsaker, gå i alla trappor, sova ordentligt mm – men TUGGA är Prio 1!

Och så har jag en hel del ovanor också … perfekt är ju faktiskt ganska tråkigt …

Hopp & Lek

”Sitt stilla och ha händerna på bänken!”

Så sa fröken Persson till oss när jag började i skolan den där augustidagen 1959. Det kallades B-skola. Inte för att markera att vi var sämre än andra skolor utan för att vi var två klasser i samma klassrum. När jag började satt Ettorna till vänster och Tvåorna till höger och vi var sju barn i varje klass.

Att vi skulle sitta still var självklart. Det var allvarligt och viktigt att börja skolan och vi hade alla klarat det så kallade skolmognadsprovet som bestod av att man, tillsammans med fröken i kapprummet, fick räkna till 100 (vad jag minns) och kanske något mer (som jag inte minns) och vi var itutade av våra föräldrar att göra som fröken sa.

Men när det inte var lektion så fick vi gå ut på skolgården och ha rast. Beroende på årstid ägnade vi oss åt att göra allt utom att sitta still! Vädret tror jag inte vi brydde oss så mycket om, vi hade ju inget val, inne fick vi inte vara.

Det fanns gungor, klätterställningar och en grusplan där vi spelade brännboll på sommarhalvåret och åkte skridskor på vintern. Och det fanns en stor och finfin fotskrapa som var utmärkt när man skulle hoppa hopprep. Och vi ritade hopp-hagar i gruset …

Herregud så jag har hoppat! Och klättrat!

Med all denna regelbundna rörelse på rasterna var det kanske inte så konstigt att vi faktiskt kunde sitta stilla. För det mesta i alla fall. Det är klart att när Ettorna skulle träna läsning och Tvåorna skulle sitta tysta och stilla med sina räkneböcker var det väl alltid någon som sprattlade med benen. Eller försökte nypa någon, när man passerade bänken, på väg för att vässa pennan i den stora pennvässaren på katedern. Men så mycket mer än så minns jag inte att det var. Fröken Persson hade hökblick …

Nu kan jag inte längre hoppa med samma frenesi, om jag ens hoppar. Fötterna tycker bättre om att promenera och jag använder mina armar som hjälp för att hålla balansen och få upp farten.

Men jag rör mig!! Varje dag!!!

Och faktiskt – ofta av ren och skär glädje för att jag kan! På det sätt som jag kan nu.

För med mig är det som med jorden enligt Kopernikus – ”dock rör hon sig!

Tänk om …

”Hur tänkte du nu?”

”Du har bara otur när du tänker!”

”Hur känns det?”

”Känn på den du!”

Tankar och känslor finns med i många av dom frågor som virvlar runt i dom mellanmänskliga relationerna. Inte så konstigt med tanke på att det finns starka band mellan just tanke och känsla. Det du tänker föder ofta en känsla. Ibland vag och obestämd och ibland väldigt tydlig och framträdande. Och känslan kan sen föda en handling …

”När jag tänker på att jag ska gå och väga mig på torsdag känner jag mig lite ängslig, tänk om jag har gått upp … nej, jag går inte dit!”

”När jag tänker på att jag ska åka på 3-dagarskonferens till den där fantastiska kursgården känner jag mig både orolig och nervös för hur det ska gå med allt fikabröd som dom brukar bulla upp … nej jag tackar nej och stannar på jobbet i stället!”

Så kan det låta inne i huvudet på en viktväktare …

… och sen kan det fortsätta …

”Jag har säkert gått upp! Och sen ska jag ju gå på bio på onsdag och då bara måste jag ha såna där jordnötter med choklad på, alltså jag känner att jag aldrig kommer att lyckas med det här …”

”Och när jag tänker att jag kanske aldrig kan åka på konferens igen utan jämt ska vara den som har jouren på kontoret känns det ju så hopplöst trist så jag lägger av det här med vikten för så här vill jag inte leva!”

Men det skulle lika gärna kunna låta så här …

”Fast när jag tänker på att jag faktiskt gick och vägde mig en annan gång när jag kände på samma sätt och då hade jag bara gått upp 1 hg så känns det som att jag ska gå dit och kolla i alla fall!”

”Men när jag tänker tillbaka på en annan konferens jag var på där jag gjorde en plan i förväg så känns det bättre. Jag bestämde att jag skulle äta fikabröd 1 dag och äta frukt 2 dagar och det gick jättebra så nu känner jag mig bara peppad och glad att få åka bort med mina kollegor och ha kul!”

Skillnaden i förhållandet tanke-känsla mellan dom båda exemplen är tydlig. I ena fallet tar känslan överhanden och gör att du ser ett riktigt ”worst-case-scenario” framför dig . I det andra fallet gör du en välbehövlig ”reality-check” som får dig på banan igen.

Tänk om du skulle använda dig av det senare tankesättet oftare? Vad skulle det innebära för din viktminskning? Och för ditt självförtroende? Och ditt välbefinnande?

Ta dig Tid Att Tänka och träna på att både känna känslan och kolla om den är sann och relevant.

Vill du ha hjälp med att titta närmare på det du går och funderar på? Hjälp med att se om det du antar, som hindrar dig att komma vidare, är sant? Och om det inte är det – ta reda på vad som är sant! Då ska du klicka här så berättar jag mer om min coaching i En Tänkande Miljö!

Mat!

”VAD BLIR DET FÖR MAT” …
… var den klassiska frågan när jag som barn kom hem från skolan. På den tiden var det inte så stor variation och ibland kan jag tycka att det finns lite för mycket att välja på idag. Läste någonstans att dom hyllade kockarna inte själv orkar hålla på och laga olika mat varje dag utan det blir upprepningar och favoriter där också. Avslappnat att höra! Maken och jag äter oftast efter ett matschema som jag ”uppfann” när jag var hemma med småbarn. Korv/Färs på Måndag, Fisk på Tisdag … Kyckling på Fredag osv. Praktiskt att bara behöva tänka på vilken fisk det ska bli istället för att tänka på allt annat man kan äta. Att sen ha alla ingredienser hemhandlade så att det går att byta dag om det känns så gör det hela totalflexibelt.

VAD SKA DU ÄTA …
… under tiden du gå ner i vikt då? Ur djupet av min långa erfarenhet (33 år!) av ViktVäktarnas kostprogram svarar jag tveklöst – samma saker som du tänker fortsätta äta när du sen ska hålla vikten. Lite mindre portioner bara. Kostprogrammet innehåller ALLT och det gör att du kan ta ut svängarna och äta din (kanske) älskade ”fläsk-med-löksås” nån gång ibland om än inte varje dag. Ger du sen fläsket sällskap av ett rejält lass morots- och apelsinsallad så har du dessutom avsevärt förbättrat situationen både närings- och mättnadsmässigt.

VAD DU VILL …
… lägga dina SmartPoints på är också helt och hållet ditt eget val och kostprogrammet innehåller som sagt inga förbud. Men det som är så finurligt med att allt har ett SmartPoints-värde är att det blir nästan självreglerande vad du väljer och hur mycket du tar av det ena eller andra. Om du vill vara mätt och nöjd vill säga!

Annars kan du enkelt äta upp en dagsranson på 23 SP i form av 130 gram lösgodis, utan att ens få en enda chokladbit!!!

Vill du ha choklad för ”hela slanten” räcker det med 180 g …

Bättre då att fördela gracerna så att du får både mat och godis. Det är för just detta ändamål som Veckobonusen finns till. För om du känner dig snuvad på ditt lördagsgodis kan det hända att du blir 5 år igen och sätter i gång och tjurar. Och det brukar sluta med att du äter både godis och choklad, troligtvis i mängder som en femåring inte ens skulle våga drömma om.

Planera för ett ”liv efter detta” genom att behålla dina favoriter och lägga till nya. Det gäller både mat, dryck och rutiner.

Äldre inlägg

© 2019 BLOGG

Tema av Anders NorenUpp ↑