Författare: Anna (sida 1 av 15)

Planerad Påsk

PLANEN …

… brukar vara att köpa precis lagom med påskgodis. Hur jag vet vad som är lagom? Det vet jag för vi har haft samma påskägg nu i snart 35 år. Alltså dom äggen som maken och jag med stor omsorg och barnslig förtjusning gömmer för varandra på Långfredagskvällen. Vi har bott i vårt hus i 33 år och man kunde tro att vi har avverkat alla upptänkliga gömställen men inte då! Inte på långa vägar!!! Och för att det ska vara möjligt att maximera antalet platser så är det med naturnödvändighet viktigt att äggen är SMÅ! Så därför vet jag precis hur många bitar av mitt favoritgodis som får plats i mitt ägg. Ja, jag har mitt alldeles egna ägg. Det är numera så slitet att det hålls ihop med en gummisnodd!

Roligast är alltså att på Påskaftons morgon kasta sig (nåja …) ur sängen och fråga ”fågel, fisk eller mittemellan”? Sen går startskottet och jakten börjar!

När jag sen, efter olika lång tid beroende på hur fantasifullt gömstället är beläget, kan dra mig tillbaka till sängen med mitt rov är jag fullständigt belåten. Där väntar min just då pågående bok och jag kan utan några som helst hämningar ägna mig åt den och mumsa i mig av hjärtans lust. Det händer att jag sparar en del till senare under dagen. Det beror på.

om PLANEN …

… fungerar? Jo det gör den faktiskt. Maken är egentligen inte särskilt (läs inte alls) förtjust i lösgodis och dom eventuella små påskkärringar som dyker upp för att tigga godis har blivit färre med åren efter att jag envist gett dom små russinpaket, druvor eller clementiner …

hur din PLAN …

… ser ut vet bara du! Alla tycker inte om godis men faktum kvarstår att vi svenskar äter många, många tusen kilo smågodis just till Påsk. Så även om du inte köper hem själv kommer det att finnas tillgång till många olika sorter nästan var du än är.

att PLANERA …

… för hur du ska klara det kan vara nog så krävande. Men det är ju inte BARA godis till Påsk. Det är ju laxen o majonnäsen o sillen o lammet o påsktårtan o snapsen och ölen o vinet o …

Bra att ägna en stund åt att titta på var fallgroparna finns och vilka rutiner du behöver ta hjälp av för att slippa trilla ner i nån av dom! Och hur du i så fall gör för att ta dig upp …

Allt för att du ska få en Glad och God Påsk!

Och varför inte ge bort ett …
MOTIONSägg med presentkort på gemensam skogspromenad med matsäck
MATägg med presentkort på gemensam middag
”MORD”ägg med pocketdeckare och övernattning (för läskigt att gå hem …)
MYSägg med biobiljett och fika
… det är bara fantasin som sätter stopp för vad du kan lägga i ägget …

Perspektiv

DUST IF YOU MUST

Dust if you must, but wouldn’t it be better
To paint a picture or write a letter,
Bake a cace or plant a seed,
Ponder the difference between want and need?

Dust if you must, but there’s not much time,
With rivers to swim and mountains to climb,
Music to hear, and books to read,
Friends to cherish and life to lead.

Dust If you must, but the world’s out there,
With the sun in your eyes, the wind in your hair
A flutter of snow, a shower of rain.
This day will not come round again.

Dust if you must, but bear in mind,
Old age will come and it’s not kind.
And when you go – and go you must –
You, yourself, will make more dust.

Rose Milligan

Livet går inte i repris – det är ”live streaming” – hela tiden!

Vanligtvis …

AV GAMMAL VANA

Att hålla vikten av gammal vana kan låta lite väl kaxigt, eller hur? Men det är faktiskt precis det jag har gjort i dryga 30 år. Inte exakt samma vikt, det har växlat runt 5 kilo hit och dit men efter att ursprungligen ha gått ner 30 kilo känns det nästan som att hålla vikten. Nu har den legat +-2 kilo i många, många år och det är jag oändligt tacksam för!

Den enskilt mest betydelsefulla vanan som gjort detta möjligt är att jag har lärt mig tugga. Inte 200 gånger per tugga, som det stod i ett bantningsreportage i en damtidning på 1980-talet, och då gällde det om man åt enbart råris och ingenting annat. Nej, det jag har lärt mig är att tugga ur munnen. Innan jag stoppar in nästa tugga. Vilket betyder mellan 5-10 sekunders väntan på att det är dags att börja tugga igen.

”5-10 sekunder?” hör jag dig utbrista med höjda ögonbryn och vantrogen min. Ja just det! ”Men herregud det kan väl inte spela nån roll!” kommer din nästa replik. Jodå, det kan det visst det!

”Men varför gör du inte iordning nästa tugga under tiden du tuggar? Det är väl slöseri med tid att bara sitta där och tugga!” Nej, det är det inte alls.

För det som händer under tiden du ”bara” tuggar och den korta stunden när du gör iordning nästa tugga är att –
– smaklökarna hinner känna efter hur maten verkligen smakar
– magen hinner känna efter om den verkligen vill ha mer mat
– hjärnan hinner uppfatta signalerna att det börjar bli fullt
– du hinner titta upp och flytta ditt fokus från tallriken – axlarna åker ner och tempot blir lugnare

Allt detta samverkar till att du med tiden, för det mesta, kommer att äta lite mindre och ändå känna dig nöjd. Dessutom kommer du också att känna dig säker på att om du tar lite till, så är det för att du verkligen vill – eller behöver, äta lite mer. Inte för att du tar en gång till av gammal (o)vana …

Sen har jag naturligtvis tillägnat mig många andra goda vanor, som att äta väldigt mycket grönsaker, gå i alla trappor, sova ordentligt mm – men TUGGA är Prio 1!

Och så har jag en hel del ovanor också … perfekt är ju faktiskt ganska tråkigt …

Hopp & Lek

”Sitt stilla och ha händerna på bänken!”

Så sa fröken Persson till oss när jag började i skolan den där augustidagen 1959. Det kallades B-skola. Inte för att markera att vi var sämre än andra skolor utan för att vi var två klasser i samma klassrum. När jag började satt Ettorna till vänster och Tvåorna till höger och vi var sju barn i varje klass.

Att vi skulle sitta still var självklart. Det var allvarligt och viktigt att börja skolan och vi hade alla klarat det så kallade skolmognadsprovet som bestod av att man, tillsammans med fröken i kapprummet, fick räkna till 100 (vad jag minns) och kanske något mer (som jag inte minns) och vi var itutade av våra föräldrar att göra som fröken sa.

Men när det inte var lektion så fick vi gå ut på skolgården och ha rast. Beroende på årstid ägnade vi oss åt att göra allt utom att sitta still! Vädret tror jag inte vi brydde oss så mycket om, vi hade ju inget val, inne fick vi inte vara.

Det fanns gungor, klätterställningar och en grusplan där vi spelade brännboll på sommarhalvåret och åkte skridskor på vintern. Och det fanns en stor och finfin fotskrapa som var utmärkt när man skulle hoppa hopprep. Och vi ritade hopp-hagar i gruset …

Herregud så jag har hoppat! Och klättrat!

Med all denna regelbundna rörelse på rasterna var det kanske inte så konstigt att vi faktiskt kunde sitta stilla. För det mesta i alla fall. Det är klart att när Ettorna skulle träna läsning och Tvåorna skulle sitta tysta och stilla med sina räkneböcker var det väl alltid någon som sprattlade med benen. Eller försökte nypa någon, när man passerade bänken, på väg för att vässa pennan i den stora pennvässaren på katedern. Men så mycket mer än så minns jag inte att det var. Fröken Persson hade hökblick …

Nu kan jag inte längre hoppa med samma frenesi, om jag ens hoppar. Fötterna tycker bättre om att promenera och jag använder mina armar som hjälp för att hålla balansen och få upp farten.

Men jag rör mig!! Varje dag!!!

Och faktiskt – ofta av ren och skär glädje för att jag kan! På det sätt som jag kan nu.

För med mig är det som med jorden enligt Kopernikus – ”dock rör hon sig!

Tänk om …

”Hur tänkte du nu?”

”Du har bara otur när du tänker!”

”Hur känns det?”

”Känn på den du!”

Tankar och känslor finns med i många av dom frågor som virvlar runt i dom mellanmänskliga relationerna. Inte så konstigt med tanke på att det finns starka band mellan just tanke och känsla. Det du tänker föder ofta en känsla. Ibland vag och obestämd och ibland väldigt tydlig och framträdande. Och känslan kan sen föda en handling …

”När jag tänker på att jag ska gå och väga mig på torsdag känner jag mig lite ängslig, tänk om jag har gått upp … nej, jag går inte dit!”

”När jag tänker på att jag ska åka på 3-dagarskonferens till den där fantastiska kursgården känner jag mig både orolig och nervös för hur det ska gå med allt fikabröd som dom brukar bulla upp … nej jag tackar nej och stannar på jobbet i stället!”

Så kan det låta inne i huvudet på en viktväktare …

… och sen kan det fortsätta …

”Jag har säkert gått upp! Och sen ska jag ju gå på bio på onsdag och då bara måste jag ha såna där jordnötter med choklad på, alltså jag känner att jag aldrig kommer att lyckas med det här …”

”Och när jag tänker att jag kanske aldrig kan åka på konferens igen utan jämt ska vara den som har jouren på kontoret känns det ju så hopplöst trist så jag lägger av det här med vikten för så här vill jag inte leva!”

Men det skulle lika gärna kunna låta så här …

”Fast när jag tänker på att jag faktiskt gick och vägde mig en annan gång när jag kände på samma sätt och då hade jag bara gått upp 1 hg så känns det som att jag ska gå dit och kolla i alla fall!”

”Men när jag tänker tillbaka på en annan konferens jag var på där jag gjorde en plan i förväg så känns det bättre. Jag bestämde att jag skulle äta fikabröd 1 dag och äta frukt 2 dagar och det gick jättebra så nu känner jag mig bara peppad och glad att få åka bort med mina kollegor och ha kul!”

Skillnaden i förhållandet tanke-känsla mellan dom båda exemplen är tydlig. I ena fallet tar känslan överhanden och gör att du ser ett riktigt ”worst-case-scenario” framför dig . I det andra fallet gör du en välbehövlig ”reality-check” som får dig på banan igen.

Tänk om du skulle använda dig av det senare tankesättet oftare? Vad skulle det innebära för din viktminskning? Och för ditt självförtroende? Och ditt välbefinnande?

Ta dig Tid Att Tänka och träna på att både känna känslan och kolla om den är sann och relevant.

Vill du ha hjälp med att titta närmare på det du går och funderar på? Hjälp med att se om det du antar, som hindrar dig att komma vidare, är sant? Och om det inte är det – ta reda på vad som är sant! Då ska du klicka här så berättar jag mer om min coaching i En Tänkande Miljö!

Mat!

”VAD BLIR DET FÖR MAT” …
… var den klassiska frågan när jag som barn kom hem från skolan. På den tiden var det inte så stor variation och ibland kan jag tycka att det finns lite för mycket att välja på idag. Läste någonstans att dom hyllade kockarna inte själv orkar hålla på och laga olika mat varje dag utan det blir upprepningar och favoriter där också. Avslappnat att höra! Maken och jag äter oftast efter ett matschema som jag ”uppfann” när jag var hemma med småbarn. Korv/Färs på Måndag, Fisk på Tisdag … Kyckling på Fredag osv. Praktiskt att bara behöva tänka på vilken fisk det ska bli istället för att tänka på allt annat man kan äta. Att sen ha alla ingredienser hemhandlade så att det går att byta dag om det känns så gör det hela totalflexibelt.

VAD SKA DU ÄTA …
… under tiden du gå ner i vikt då? Ur djupet av min långa erfarenhet (33 år!) av ViktVäktarnas kostprogram svarar jag tveklöst – samma saker som du tänker fortsätta äta när du sen ska hålla vikten. Lite mindre portioner bara. Kostprogrammet innehåller ALLT och det gör att du kan ta ut svängarna och äta din (kanske) älskade ”fläsk-med-löksås” nån gång ibland om än inte varje dag. Ger du sen fläsket sällskap av ett rejält lass morots- och apelsinsallad så har du dessutom avsevärt förbättrat situationen både närings- och mättnadsmässigt.

VAD DU VILL …
… lägga dina SmartPoints på är också helt och hållet ditt eget val och kostprogrammet innehåller som sagt inga förbud. Men det som är så finurligt med att allt har ett SmartPoints-värde är att det blir nästan självreglerande vad du väljer och hur mycket du tar av det ena eller andra. Om du vill vara mätt och nöjd vill säga!

Annars kan du enkelt äta upp en dagsranson på 23 SP i form av 130 gram lösgodis, utan att ens få en enda chokladbit!!!

Vill du ha choklad för ”hela slanten” räcker det med 180 g …

Bättre då att fördela gracerna så att du får både mat och godis. Det är för just detta ändamål som Veckobonusen finns till. För om du känner dig snuvad på ditt lördagsgodis kan det hända att du blir 5 år igen och sätter i gång och tjurar. Och det brukar sluta med att du äter både godis och choklad, troligtvis i mängder som en femåring inte ens skulle våga drömma om.

Planera för ett ”liv efter detta” genom att behålla dina favoriter och lägga till nya. Det gäller både mat, dryck och rutiner.

Varför då då?

”Voffor gör ho på detta viset?” frågar Astrid Lindgrens lätt förvirrade rumpnissar i filmen om Ronja Rövardotter. Dom är helt oförstående och hon blir mer och mer irriterad på deras tisslande och tasslande.

Och kanske är det så det känns när du inte ens själv vet varför du gör som du gör. Frustrationen växer och det ena leder till det andra. Lätt då att skylla på omständigheterna och avsäga sig ansvaret.

Det är därför det är så bra att ta reda på VARFÖR du vill gå ner i vikt och blir mer hälsosam.

”Ja men det är väl självklart, det vet ju alla människor att det inte är bra att vara överviktigt!”
Jo så är det nog, men varför vill DU göra något åt DIN situation? Framförallt – vad kommer förändringen att innebära för dig?

”Jag har alltid velat gå Inka-leden men känner att mina knän inte kommer att orka om jag väger som jag gör nu så jag har bestämt mig för att göra något åt min vikt!”

En livslång dröm som kan komma att slå in …

”Jag vill gärna kunna bo kvar i min underbara lägenhet som ligger 3tr upp utan hiss och nu orkar jag knappt gå upp även om jag inte har en enda matkasse att bära på! Nu är det allvar!!”

En längtan efter lugn och ro …

”Jag har såååå mycket snygga kläder i garderoben som har ’krympt’ … och det kan tyckas vara ett lätt vägande skäl MEN jag vet att jag känner mig så mycket gladare och piggare av att klä mig i det jag vill och inte bara i det jag kommer i!”

Never underestimate the power of a good outfit on a bad day! Utsidan hjälper insidan och viceversa …

MÅLsättning kräver ett VARFÖR. Det är det som drar. När du vet VARFÖR blir det enklare att välja det som för dig närmare målet (1 semla på fettisdagen) istället för det som för dig bort från målet (semlor varje tisdag hela säsongen).

Som den alltid lika kloka Nalle Puh säger ”Om man inte vet vart man ska behöver man ju inte ha så bråttom för då vet man ju i alla fall inte om man har kommit fram …”

Men när du VET var du ska så kommer att längta dit, och när du också vet VARFÖR du vill komma dit så blir längtan ännu starkare.

Hungrig …

”HUNGRAN” …

… hette en av Beppe Wolgers dockor i TV-programmet Godnattstunden som sändes i början på 1970-talet. Där fanns också ”Busan”, ”Gäspan” och ”Kraman” och alla fick dom plats i hans stora, stora säng där han låg med nattskjorta och nattmössa och berättade sagor. ”Sigrid” fanns också med men hon var inte i sängen så ofta för hon satt mest på pottan – ”fääärdiiiig!” var hennes signatur.

TÄNK …

… om det är så det är?! Att vi kanske inte är hungriga ”på riktigt” utan bara rastlösa och behöver busa lite, trötta och behöver sova lite eller ledsna och behöver kramas lite …

Eftersom vanans makt är stor är det inte alltid så lätt att se vad det är du verkligen behöver. Du kanske inte ens vill se det. För visst är det enklare att ta en macka än att erkänna att du hellre skulle vilja ta en promenad på stan än att sitta kvar vid datorn och svara på alla tråkiga mail som har med jobbet att göra . Och visst är det enklare att ta en kopp kaffe och en bulle än att erkänna att du är så trött att du egentligen vill gå och lägga dig och sova en stund för hur skulle det se ut! Och visst är det mycket enklare att ta en chokladbit, eller flera, än att sätta sig och gråta.

Ja, det finns verkligen många anledningar till att vi stoppar i oss som vi gör och …

… NÄR …

… du vet att du (liksom jag och stora delar av den övriga mänskligheten) har lätt att ”självmedicinera” med något att stoppa i munnen så är det en väldigt god idé att ha RIKTIGT BRA GREJER HEMMA! För om du vill äta något är det ju bra mycket bättre att du tar smörgåsrån med mjukost och lite marmelad än om du åker till affären och köper kexchoklad. ”Same Kex But Different”. 6 smörgåsrån + 2 msk mjukost + 1 msk marmelad = 5 SmartPoints. 1 liten kexchoklad (55 g) = 13 SmartPoints. Så här gäller det att vara smart och ha laddat innan det blir ”skarpt läge” och du börjar leta i skåpen. Det är också en god idé att …

… DU LÄR DIG …

…att tyda dina signaler så det inte blir ”signalfel”. Att träna på att bli bättre på att känna när det är ”riktig” hunger och inte ”den andra sorten” är en bra investering och du kommer på köpet att bli bekant med din kropp på ett bra sätt också. Det gäller knoppen också faktiskt!

Men sen då?

FULL FART FRAMÅT …
… var det enda läge vår lilla hundvalp behärskade när vi kom hem med henne från kenneln. Vi blev tvungna att hänga med såklart och ju större hon blev desto mera fart. Vi fick många härliga år tillsammans och trots att det nu är flera år sen hon dog så saknar vi henne fortfarande.

FÖRUTOM FART …
… skapade hon genom sin blotta närvaro både en skyldighet och en möjlighet till aktivitet. Jag som är notoriskt morgontrött valde trots det att ta morgonpasset eftersom jag är för mörkrädd för kvällspromenader. Det visade sig bli en stor bonus för mig – jag fick se skogen vakna varje morgon!

JAG TRODDE …
… att det var en självklarhet att jag skulle fortsätta med alla promenader även efter det att Ruffa lämnat oss. Men det visade sig ganska snabbt att så var inte fallet. Det enkla faktum att du helt enkelt är tvungen att gå ut med en hund (det blir väldigt tråkiga konsekvenser annars …) äger inte någon som helst giltighet när hunden inte längre finns där. Det blev alltför lätt att intala sig att ”jag tar en lite längre promenad i morgon i stället …” och andra lika rent ut sagt dåliga ursäkter.

TILL SLUT …
… blev det nödvändigt för mig att se sanningen i vitögat. Jag kunde ju inte låta Ruffa få bära hundhuvudet för att jag blivit en soffpotatis. Promenad utan hund är helt enkelt inte lika roligt så här gällde det att hitta nåt mer. Fram åkte gymväskan (som samlat onödigt mycket damm under lite för lång tid …) och så var det bara att börja! Till min stora lycka möttes jag där av en instruktör som sa att ”såklart du kan bli stark – marklyft, det är modellen!”
Så jag startade verkligen och fick fullt upp med att hålla koll på nya rörelser och ”nya” muskler så jag var helt enkelt tvungen att gå dit gång efter gång efter gång efter gång. Ganska snart hade energin återvänt till både kroppen och knoppen! Starka muskler och Gott humör!

KONTENTAN …
… av detta är att hur mycket jag än trodde att jag skulle fortsätta med promenaderna och hur mycket jag än tänkte och visste att det är bra att röra på sig så var det först när jag gjorde det som det blev gjort. För att vanvördigt travestera Shakespeare (”… ord utan tanke aldrig himlen når …”) – Tanke utan Handling aldrig Resultat får!

Hur påverkar då all denna rörlighet din vikt och din hälsa? Positivt för båda faktiskt!
Så det finns egentligen inga ursäkter – Dags att gå från tanke till handling!

… alla vi barn …

Det talas ofta i debatten om hur vi talar om, och till, barn.

Jag, liksom säkert flera, känner mig ibland som 3 år (när jag VILL HA nåt som jag vet att jag inte kommer att få), som 14 (när jag har hela världen emot mig) och som 150 (när jag är riktigt trött, sliten och en aning desillusionerad).

Med andra ord – jag har alla mina hittills upplevda åldrar inom mig och dom kommande finns i framtidsfantasin.

Att säga till en 3-åring att det är uteslutet att det blir glass till middag/mera pulkaåkning/överhoppad tandborstning är dömt att misslyckas. Ja, säga det kan du ju, men det kommer inte att ha avsedd effekt. Inget ”OK, det gör inget!” utan bara ännu mer sparkande och skrikande.

Att säga till en 14-åring att det är dags att växa upp lite och ta ansvar för läxläsning/tvätt/hållaredapåbusskortet är lika meningslöst. Ingen nu levande, eller kommande, tonåring kommer att tacka dig för det i realtid. (Möjligen längre fram i livet men det brukar du inte få reda på).

150-åringen då. En trött och hopsjunken gestalt som BARA VILL FÅ SÄTTA SIG vill inte alls vill höra talas om gympa/varierad kost/intesåmycketfikabröd. Lika bra att lägga ner där också.

Och vad har detta med viktminskning och hälsosamma vanor att göra?

En hel del faktiskt.

Det som i alla fall är värt att prova i varje uppkommen situation är lite fantasi och empati. Och kärlek.

Din skrikande 3-åringspersona VET att du inte ska äta för mycket glass men kan inte hantera ett nej utan vore bättre hjälpt av att det kanske inte ens finns glass hemma överhuvudtaget. Men kanske något annat mjukt och smekande som fryst mango som du kan mixa och slicka i dig.

Tonåringen i dig BARA ÖNSKAR att någon vuxen ska säga ifrån så det finns nån annan som tar ansvar och som ordnar upp saker och ting med Livet och allt det där och kramas lite extra mycket när det är som värst. Och som säger att det kommer att ordna sig för att DOM VET DET. Och som lagar mat i stället för att skrika på dig att du inte ska äta så mycket skräpmat hela tiden.

Och det kan räcka med att vara 50 för att du ska känna dig trött, hopsjunken och stressad. Då hjälper inga pekpinnar! Då hjälper bara TLC – Tender Loving Care. Att säga till dig själv det du skulle kunna säga till dina inre barn utan att dom skulle känna sig kränkta eller nedvärderade. Det som du innerst inne vet är sant.

Att byta ut ”Det är nog ingen idé att jag fortsätter med det här för jag gör ju bara fel helt tiden!” mot ”Men idag tog jag i alla fall en frukt med mig så det kändes OK att jag och Lisa delade på semlan till fikat. Det hade jag inte gjort för två månader sen!” är att ge dig själv en klapp på axeln och ett stort leende.

Och leenden smittar som bekant …

Äldre inlägg

© 2019 BLOGG

Tema av Anders NorenUpp ↑