Författare: Anna (sida 1 av 16)

För nöjd, eller …

”När du klipper fel får du se till att göra så det ser ut som om det var meningen”.

Så sa min mormor, som ibland åtog sig jobb som hemsömmerska. När du klipper fel. Inte om. Hon utgick ifrån att det skulle ske, i alla fall någon gång. Troligen var hon vis av erfarenheten, hon var känd för att tänka efter – långt efter …

Och hon hade naturligtvis helt rätt. Det är ofrånkomligt att göra fel. Det gäller alla människor i alla situationer vi befinner oss i under våra liv. Om vi skulle sträva efter perfektion vid alla tillfällen skulle inte mycket bli gjort. Dessutom finns det inte alltid garantier för att det blir perfekt, hur säker jag än kan känna mig när det är skarpt läge.
Perfekt förresten, vilket pretentiöst ord. Det är inte alltid ett perfekt resultat som krävs. Oftast räcker det med ett hyggligt resultat. Svårast är nog att som människa inse detta. Och inte bara inse det utan också acceptera det.

Att träna på att nöja sig kan ge ett visst mått av sinnesro. Att säga ”jag gjorde så gott jag kunde”. Inte med en axelryckning och ett snett leende, som signalerar både till mig själv och omvärlden att jag kunde ha gjort mer, det är att ta den genväg som alltid visar sig vara en senväg. Nej, att säga ”jag gjorde så gott jag kunde” och verkligen mena det och veta att det är sant. Om jag kan stanna där och vila i tanken att nästa gång ska jag tänka och göra på ett annat och nytt sätt och se vad som händer då. Hur det blir när jag även den gången ”gör så gott jag kan”. Kan jag det så behöver jag inte vara skuldmedveten för att jag ”misslyckades”. Jag behöver inte ha ångest för att jag inte ansträngde mig mer. Jag hade ju verkligen gjort det bästa JAG kunde – just då. Och nästan rätt är bättre än helt fel.

Lugn, återhämtning och eftertanke ger oss möjlighet att göra så gott vi kan – på riktigt.

Att vara förnöjd betyder inte att vara ”för nöjd”. I min värld betyder det att jag känner mig trygg i vetskapen att jag strävar på och … ja, just det … gör så gott jag kan …

Och man kan alltid be om hjälp!

Är det dags nu …?

Tiden gör ingen paus medan man väntar på att det ska bli dags
– Bodil Malmsten

Sanden rinner sakta ner genom timglaset. Den rinner i exakt samma takt hela tiden. Men det är inte så det känns i verkliga livet, i alla fall inte i mitt.
Vissa saker tar ingen tid alls och ibland är tiden oändlig. Och ibland finns det helt enkelt inte tid – eller finns det …

Det sägs att tid är världens mest demokratiskt fördelade resurs eftersom alla människor har lika mycket. Tänker man efter så finns den ju egentligen inte alls utan är en uppfinning av människan. Då menar jag tiden såsom vi moderna människor menar, den tid som kan mätas. Vi mäter den med våra klockor och våra kalendrar, men också med vår längtan och vår vånda.

”Men när ska vi dela ut dom där julklapparna egentligen!” eller ”Jaha ja, nu är det bara en dag kvar tills jag ska börja jobba igen …” Var tid har sin tid.

Det pratas en hel del om tidstjuvar också. Att bli bestulen på tid. Jag funderar ibland på vad jag skulle ha gjort med den där tiden om jag hade haft den kvar. Trots allt har jag ju gjort något även på/av/under den bestulna tiden, fast kanske inte det jag hade tänkt. Eller det jag ville. Eller det jag borde …
Ibland stjäl vi av oss själva för att göra saker vi inte vill erkänna ens för oss själva att vi hellre gör. Och ibland får vi ta till starka uttryck för att skapa andrum i vardagen.

Min farmor sa ibland ”Jag slår omkull mig ett tag” – vilket innebar att hon helt enkelt la sig och vilade en stund mitt på blanka dagen. Naturligtvis var detta ett talesätt som hon inte var ensam om att använda. Men som vuxen tänker jag – kanske lite långsökt, men ändå – att hon inför sig själv rättfärdigade detta syndiga tilltag med att hon faktiskt blivit omkullslagen – av sig själv. För tiden skulle ju användas till helt andra saker! Hon sa nämligen ofta att ”man ska alltid ha något för händer!”. Nystanet låg på plats i förklädesfickan så strumpstickningen kunde pågå även när korna skulle vallas.

Förr i tiden hade Herrar med ”pondus” och hög hatt ett fickur med lock och kedja. Allt för att visa att man hade råd att köpa en klocka och råd att sitta still och följa tidens gång genom att då och då med myndig min och yviga gester ta fram ”uret”, eller ”rovan” som det också kallades. Dom styrde över sin egen tid och hade ofta makt att även styra över andras.
Säkert tog dom sig också en tupplur nu och då men hade troligen inget behov av att rättfärdiga det inför någon, allra minst inför sig själva!

Nuförtiden är det inte hög status att sitta stilla och titta på klockan. Nu talar klockan om för oss vad vi ska göra! Svara, springa, maila, prata, sova mm. Och vi tittar på den i tid och otid, ibland synligt och ibland lite mer förstulet. Allt beroende på ”hur vi ligger till tidsmässigt”.
Och skulle man mot förmodan slumra till så kan man alltid säga att man tog en ”Power Nap” och då känns det genast lite bättre!

Vad vill jag då ha sagt med detta? Nu när jag har ”stulit” några minuter av din tid.

Jag vill helt enkelt bara säga att tiden går. Och att det inte är tidens fel att vi tycker att den inte räcker till eller att den går för långsamt.
Vi säger ofta ”det där ska jag göra när jag får tid”. Faktum är att vi får tid hela tiden, den bara kommer. Och går.
Jag – och du – gör den till det den är och blir.

Att vara tacksam för, och aktsam om livet är något jag försöker göra varje dag. Det tycker jag är väl använd tid.

Att gå på rutin …

”Måndag, tisdag, onsdag, torsdag – alla dar é lika, ska´ru gå mé å fika …” sjöng Povel Ramel och Wenche Myhre och nu när jag är ”ledig på riktigt” så funderar jag en del på just det. Om alla dagar är mer lika nu än dom var innan jag slutade arbeta. Och om det funkar att gå å fika varje dag … det funderar jag också en hel del på faktiskt.

Hittills – det har gått 2! veckor nu – har jag inte kommit fram till mer än att det inte är så väldigt stor skillnad på dagarnas likhet MEN att det är viktigt ändå att ha någon form av rutin. Jag som är så otroligt rutinerad när det gäller matplanering vet vilken skillnad det är på att ha bra råvaror hemma eller inte. Jag vet att det kräver att jag skriver matsedel+lista och att Maken handlar – oftast på torsdagar. Så om det plötsligt är osäkert om det är måndag eller fredag eller kanske rent av söndag så finns det en uppenbar risk att kylskåpet vid närmare påseende ser ut som när det fanns en tonåring i huset – HELT TOMT! Och vad som händer då det vet alla vi som vill vara i Rätt Storlek …

Alltså – ”note to Self” – fortsätt att gå på rutin! Det vill säga skriva, handla, laga, äta som om ingenting har hänt. För egentligen är det ju ingen skillnad på dagarna i så måtto att jag – och du – måste äta varje dag!!!!! Oavsett om det är sommar eller vinter, arbete eller ledighet. Fast det är klart att jag på sommaren planerar liiite mer för det oplanerade. Det där fikat i museets restaurang, den där mjukglassen på strandpromenaden, det där glaset bubbel i kvällssolen på altanen – ja du vet säkerligen vad jag talar om!

Att ha bra matrutiner är lika viktigt som att ha en pålitlig bil. Den ska starta i alla väder och ta mig från A till B utan mankemang. På samma sätt ska det fungera med ätandet. Jag både förstår och vet att detta kräver en viss form av underhåll. 10.000-milaservice för bilen och daglig putsning av matrutinerna.

Och eftersom jag också fyller ”tanken” med ”bränsle” som har ”rätt oktantal” kan jag med glädje svara JAAAA om någon skulle fråga: ”Och bilen går bra …???”

Fortsättning följer …

”Gå inte dit stigen leder. Gå där det inte finns nån stig och lämna ett spår.”

Nu har jag både lämnat – och lämnat – ett spår. Det började med en tanke som väcktes av ett meddelande som skickades av någon som också hade en tanke om hur förändring sker.

Jag är så fascinerad av hur hjärnvindlingarna, likt slingerväxter, söker sig till varandra. Den spanske läkaren och vetenskapsmannen Ramón y Cajal kallade mötet mellan två nervceller för ”den protoplasmiska kyssen”. Detta poetiska uttryck ändrades senare till det mer prosaiska ”synaps” men båda beskriver överföringen av information som ger signaler till hjärnan för vidare bearbetning.

För mig blir bilden av ”pusskalaset” ett underbart tillstånd där det verkligen händer något! Det blir ett spår helt enkelt.

Spåret jag lämnat genom mitt arbete med viktminskning har varit långt, tydligt och spännande att göra. Men nu har jag som sagt lämnat det. För att än en gång gå vidare på okänd – och för mig – obanad mark. Och jag är helt säker på att jag kommer att lämna ett, eller flera, spår även där!

Vad det blir och hur det ser ut kommer jag att skriva mer om här i min blogg. Men inte varje vecka. Det jag bland annat lärt mig av senare tids forskning är att saker som sker med ojämna och oberäkneliga mellanrum är något vår hjärna reagerar starkt på.

Så fortsätt titta in här … då och då … man vet aldrig när det händer nåt … eller vad … eller ……..

Projekt eller Process …

När jag nu avslutar mitt yrkesmässiga engagemang inom ViktVäktarna är det många tankar som trängs i mitt huvud.

Ska jag sluta nu? Sluta ”vara Viktväktare”? Jag har ju faktiskt avslutat projektet och behöver väl egentligen bara avrapportera till kontoret och så gå hem. Och fortsätta med Livet … eller …

För det är ju just detta – att fortsätta. Livet är för mig inget projekt med klart avgränsad tidsrymd för att nå ett specifikt resultat. Alltså, det är klart att livet är ändligt. Men när det kommer att bli, därom vet jag inget. Därför fortsätter jag. Gör som jag brukar. Äter och njuter och ser till att behålla Min Rätta Storlek – den som passar just mig.

Och det är DET som är själva processen. Den som pågår oupphörligt. Det pratas idag om att vi inte tittar på tablå-TV längre utan vi streamar. För mig har det alltid varit så. Inte med skärmtittande men med själva LIVET. Det är faktiskt live streaming hela tiden.

Det gäller med andra ord att ha koll på vilken ”leverantör” du har. Alltså bandbredd, surfmängd, megabits per sekund och andra tekniska finesser. Och se till att du har täckning så att det inte hackar för mycket så du riskerar att missa några avsnitt.

Därför har jag tänkt fortsätta att köra med ViktVäktarna. Det har funkat bra hittills och jag är helt säker på att dom kommer att hänga med i utvecklingen och att processerna kommer att underhållas på ett för mig gynnsamt sätt.

Livet pågår och varje dag ska jag äta och dricka. För att ge mig själv respekt och kärlek vill jag göra det på ett hållbart och livsbejakande sätt.

Därför håller jag fast vid mina väl inarbetade rutiner och säger glatt – ”Jag håller vikten av gammal vana!”

Lite kaxigt kanske, men det är verkligen så det känns. Och det känns väldigt bra!

Av- eller På-kopplad …

”HÄR ÄR …
… gudagott att vara, oh vad livet dock är skönt …” är nog den sång som ”misshandlats” mest framemot kvällen på otaliga fester. Tätt följd av Havsörnsvalsen …
Och visst är livet skönt så här års när allting gror och växer och det prunkar i rabatten – i alla fall hos somliga …
När jag i förra veckan såg alla finklädda skolbarn på väg till examen med sina blombuketter så kom den över mig …

… DEN SKÖNA …
… känslan av att ha allting framför sig som jag minns från mina egna första sommarlovsdagar då för länge, länge sen. Hela långa härliga …

… SOMMAREN …
… bredde ut sig framför mig och den kändes OÄNDLIG och sprängfylld av möjligheter. Ingen dag var den andra lik och vad jag skulle göra nästa dag var inget jag funderade över.
Jag undrar om du …

… SOM JAG HAR …
… funderat på hur den ”vuxna” semestern skulle te sig om vi gick in i den med samma förväntan och bekymmerslöshet som vi gjorde när vi fick sommarlov. Ja – vi FICK sommarlov. Det var som en belöning efter ett helt läsårs arbete.
Nu hör jag oftare: ”Jag ska TA semester i juli …” och det låter som nåt du måste röva åt dig så att du inte blir utan. I detta den ständiga nåbarhetens tidevarv är det säkert så det känns för många. Det gäller att ta för sig – även av ledigheten. Trots att den kanske just nu är mer nödvändig än någonsin för att du ska orka med ”nästa läsår”. Du laddar ditt mobilbatteri ofta och är noga med att det ska vara rätt nätspänning så att den inte får kortslutning och det är rätt tänkt. Kom bara ihåg att om mobilen inte klarar spänningen kan du köpa en ny, men hur är det med dig … hur mycket högspänning klarar du innan det brister?

Jag har lovat mig själv att koppla ur/ner/av i sommar och se till att spänningen släpper helt nu när jag ska bli ”tidsmiljonär” som är ett av alla omskrivningar för att gå i pension.
Allt för att jag ska kunna ge mig och de mina mera ”närkontakt” än ”nätkontakt”.

Och allra helst ska det bli ”härkontakt” – det vill säga Här Och Nu!!!

Vad har du …

LOVAT DIG …

Dags för en riktigt AVKOPPLAD sommar!

Här eller där?

DET ÄR ALLTID …

… enklast att äta hemma hos sig själv. I alla fall tycker jag det och jag tror jag får medhåll av dig och många andra. I ditt eget kök har du full koll och där finns allt du behöver för att laga din ”egen” mat. Du vet exakt vad den innehåller och hur många SmartPoints den är värd.

DET ÄR INTE ALLTID …

… det blir så när det blir vår och sommar. Att du äter hemma hos dig själv alltså. Vi har en tendens att krypa in i våra ”hålor” på hösten och när vårsolen värmer oss kryper vi ut igen. Och DÅ ska det grillas och fikas och drinkas och så vidare och det sker ofta ”nån annanstans”. Och det är ju jättetrevligt! Men hur går det då med vikten … hur mycket grädde var det i gratängen …

DET ÄR OFTA …

… svårt att veta exakt hur allt ska räknas. Värdet i appen, när det gäller restaurangmat, är av naturliga skäl mer ett riktvärde än ett exakt värde. Är du hemma hos nån kan du alltid prova ”fjäskmetoden” – ”… Guuud så gott, hur har du gjort det här …”. Det blir inget exakt värde där heller men du får i alla fall ett hum om hur landet ligger.
Eller så får du träna dig i den ädla konsten att ”gissa och bedöma” så att det blir nästan rätt, vilket alltid är bättre än helt fel …

DET ÄR ALLTID …

… viktigt att träffas nämligen! Att tacka nej till umgänge för att det stör viktminskningen kan få exakt motsatt effekt. Hur kul är det att sitta hemma och räkna SmartPoints och tycka synd om dig själv – man kan börja äta choklad för mindre. När du istället kan sitta hos goda vänner och räkna både SmartPoints och skratt och ha det hur bra som helst. Och gå ner i vikt.

Alla våra nybildade hjärnceller (ja, vi får faktiskt påfyllning!) vill ha bra förutsättningar för att leva och frodas. Du ska motionera mer, stressa mindre och vara tillsammans med andra människor i sociala sammanhang. Det kan väl knappast sägas tydligare! Och kostprogrammet är byggt för den sociala verklighet där både du och jag lever. Din budget består ju av dina dagliga SmartPoints plus Veckobonusen. Pratade för ett tag sen med en medlem som gått ner drygt 45 kilo och hon sa – helt spontant – ”Jag hoppas att alla verkligen förstår hur viktigt det är att utnyttja Veckobonusen redan från början – det är då det går att skapa en ny livsstil utan att känna att du försakar något!” Och jag håller med!!

Kom ihåg – det ÄR roligare att vara glad!

Tack för maten!

Jag undrar hur många gånger jag har sagt det? Säkerligen tusentals. Och fler lär det bli.
Tänk att verkligen kunna välja både vad och hur mycket jag ska äta! Att äta god och näringsrik mat som jag mår bra av, i en portionsstorlek som jag också mår bra av, är att ge min kropp både uppmärksamhet och kärlek. Jag har också gjort motsatsen, så jag vet hur det känns att äta alldeles för mycket av saker jag inte alls mått bra av. Mest av det bästa och pyttelite av resten är en balans som jag nu tycker att jag har funnit och det gör mig verkligt tacksam!

Det är spännande det här med tacksamhet. Min farmor föddes i slutet av 1800-talet i ett Sverige där man uppfostrades till att vara tacksam för det man hade. Hon strävade på, trots en olycka som ung vilket gjorde henne låghalt och beroende av gå med käppar hela livet, och kände säkerligen inte alltid att hon hade så mycket att vara tacksam för. Jag minns henne som sträng och lite bister och var nog mest tacksam att hon inte alltid upptäckte det lilla ofog jag på barnavis ställde till med.

Men på ålderns höst flyttade farmor och farfar in på ålderdomshemmet. När vi besökte dom där satt hon nästan alltid vid fönstret och tittade ut, när hon inte läste Bibeln. Personalen kom in med mat och kaffe och hon tyckte att hon aldrig hade haft det så bra. Hon var tacksam, rentav förnöjd.
När jag nu är vuxen, och med den kunskap och erfarenhet jag har idag, tänker på detta är jag övertygad om att den känsla av förnöjelse som hon till slut kände gjorde henne så gott. Även om hon inte själv var medveten om vad och varför det blev så. Det blev så ändå.

För egen del ägnar jag en stund varje kväll åt att tänka på det som hänt under dagen och det är väl inget märkvärdigt eller unikt med det, det gör vi nog lite till mans. Det blir ett slags summering och så en liten titt framåt inför nästa dag. Ganska ofta gör jag också en mind-map för att skapa en inre bild av det som väntar. Det ger mig alltid ett lugn och en trygghet att – för det mesta – upptäcka att det är nog inte så mycket och så rörigt som det kändes när tankarna for runt som en virvelvind inne i huvudet.

Så vad har detta med tacksamhet att göra? Jo – det som jag lagt till sedan några år tillbaka – är att jag där på kvällskvisten också verkligen aktivt tänker på det som jag har att vara tacksam för. Stort och smått, tokigt och slugt, märkligt och fantastiskt, mystiskt och fantasieggande.

Och jag tänker också att jag är tacksam att jag börjat med detta nu – i tid för att ha glädje av det i mitt liv.
Så att jag kan få en motkraft mot det svåra som också är en del av alla liv.
Så att jag kan skapa en känsla av balans.
Så att upptäcka att det varje dag finns något, om än aldrig så litet, att vara tacksam för.

Så tack för att du läst detta! Jag önskar dig allt gott!

FULL KOLL?

KOLL …

… på läget – vem vill inte ha det?! Men vilket läge – eller vilka – behöver du ha koll på? Min mäklarerfarenhet ger vid handen att det finns tre saker som bestämmer priset – läget, läget och läget…

Men för din del och just nu är det läget i skafferiet, kylen, frysen, skrivbordslådan, handväskan, handskfacket mm som jag tänker på. Med andra ord – alla platser där du förvarar det du kan tänkas stoppa i munnen. Du vet helt säkert bäst själv – det kan finnas ”mat” på de mest fantastiska ställen – jag lovar dig att jag vet av egen erfarenhet …

att KONTROLLERA…

… hur läget på dom här platserna är lönar sig eftersom det ger dig ett försprång i förhållande till suget. Som när det väl sätter in kan få dig att förflytta berg för att få tag på det där som du vet att du har nånstans på det där fiffiga stället där du inte på några villkors vis skulle kunna hitta det men där du vill ha det ifall du skulle hitta det … JA, det går att tänka så krokigt. Fråga mig – jag har gjort det sååå många gånger …

den KONTROLL …

… som finns inbyggd i WW Flex är också exempel på ”väl gömd” fiffighet. Det är så förledande enkelt att det är lätt att du tror att du inte har nån koll alls!!! Faktum är att det är precis tvärtom – du har JÄRNKOLL. Att det sen känns som …

… NOLL KOLL …

… har nog mer med din rädsla för att tappa kontrollen att göra. Och rädslan i sin tur har att göra med att du VILL LYCKAS till varje pris. Den har kanske också att göra med att du inte litar på dig själv i alla situationer. Dina tidigare erfarenheter av hur viktminskningsarbete går till gör att det här känns nytt och oprövat. Tänk då så skönt att veta vi på WW ViktVäktarna garanterar att vi har …

… FULL KOLL …

… på listan på 0-pointsmat så att DU KAN KÄNNA DIG TRYGG i den fasta förvissningen att det fungerar. Vi har också full koll på KOSTPROGRAMMET i sin helhet och ger dig ALLA MÖJLIGHETER att välja att RÄKNA SmartPoints om det är det du vill.

Det finns MÅNGA SÄTT ATT HA FULL KOLL
så att du kan gå ner i vikt på det sätt som passar dig bäst!!!

Rustad för Rörelse

Att luften är fri är en gammal sanning. Och i det här landet har vi rätt att vistas i skog och mark. Det finns med andra ord ingenting som hindrar dig från att ta på dig skorna och gå ut.

Eller …

Tja, det beror väl på det … hindrar och hindrar …

Jag vet. Det ÄR skönt att bara sitta stilla. Och sticka. Eller läsa.

Och det är inte förbjudet! Det är bara det att precis som det ska vara ”varannan vatten” ska det vara ”regelbunden rörelse”. Och du måste erkänna att det är ännu skönare att sätta sig när man varit ute – eller inne – och rört på sig! Känns bra att pusta ut i soffan efter långpromenaden eller spinning-passet.

En av mina allra bästa vänner har i många, många år kört sina fredagar så. Först ”fredagsfys” = spinning. Och sen ”fredagsmys” = god middag. Bra idé eller hur?

Som alltid är det starten som är viktigast – och svårast. Alla sjumilavandningar börjar med första steget, det är en uråldrig sanning. Och eftersom vi människor är så otroligt lättlurade så kan du ju säga till dig själv att ”jag ska bara gå 10 minuter så det blir inte så jobbigt” och sen kan du gå hur långt som helst!

Jag tänker att det faktiskt är som med pengar. Små – men ofta förekommande – utgifter urholkar ekonomin OCH små – men ofta förekommande – besparingar kan ge ett lyft i längden. Låter det präktigt? Tänk Lyxfällan …

Vad kommer dina lunchpromenader, trapp-klivningar, gå-och-hämta-kaffe-själv-steg att göra för ditt samlade välbefinnandekonto? Börja räkna och gläd dig åt varje ”insättning”.

Luften är som sagt fri och nu är dessutom våren här!!!

På med skorna bara!

Äldre inlägg

© 2019 BLOGG

Tema av Anders NorenUpp ↑