När jag nu avslutar mitt yrkesmässiga engagemang inom ViktVäktarna är det många tankar som trängs i mitt huvud.

Ska jag sluta nu? Sluta ”vara Viktväktare”? Jag har ju faktiskt avslutat projektet och behöver väl egentligen bara avrapportera till kontoret och så gå hem. Och fortsätta med Livet … eller …

För det är ju just detta – att fortsätta. Livet är för mig inget projekt med klart avgränsad tidsrymd för att nå ett specifikt resultat. Alltså, det är klart att livet är ändligt. Men när det kommer att bli, därom vet jag inget. Därför fortsätter jag. Gör som jag brukar. Äter och njuter och ser till att behålla Min Rätta Storlek – den som passar just mig.

Och det är DET som är själva processen. Den som pågår oupphörligt. Det pratas idag om att vi inte tittar på tablå-TV längre utan vi streamar. För mig har det alltid varit så. Inte med skärmtittande men med själva LIVET. Det är faktiskt live streaming hela tiden.

Det gäller med andra ord att ha koll på vilken ”leverantör” du har. Alltså bandbredd, surfmängd, megabits per sekund och andra tekniska finesser. Och se till att du har täckning så att det inte hackar för mycket så du riskerar att missa några avsnitt.

Därför har jag tänkt fortsätta att köra med ViktVäktarna. Det har funkat bra hittills och jag är helt säker på att dom kommer att hänga med i utvecklingen och att processerna kommer att underhållas på ett för mig gynnsamt sätt.

Livet pågår och varje dag ska jag äta och dricka. För att ge mig själv respekt och kärlek vill jag göra det på ett hållbart och livsbejakande sätt.

Därför håller jag fast vid mina väl inarbetade rutiner och säger glatt – ”Jag håller vikten av gammal vana!”

Lite kaxigt kanske, men det är verkligen så det känns. Och det känns väldigt bra!