Att komma till dukat bord. Vilken härlig tanke!

Och det är ju det du gör när du äter nån annanstans än hemma hos dig själv. Ingen inhandling, inget hackande&skärande, ingen disk … bara en sån sak!

Men så är det allt detta väljande. Du ska välja VAR du ska äta, VAD du ska äta, HUR MYCKET du ska äta (alltså NÄR du ska sluta …) och som inte det räcker ska du också ofta välja VAR, VAD, HUR MYCKET du ska dricka – om det är något annat än vatten förstås.

Kan det verkligen vara värt det? Och hur ska du göra innan du går dit?
Frågorna kan bli många. Men det kan också svaren bli!

Allt beror faktiskt på hur ditt VARFÖR ser ut. Hur vill du ha ditt förhållande till mat och ätande?

Jag hoppas och tror att du svarar att du vill ha lite av allt. Lite hemma och lite borta. Lite vanligt och lite spännande. Lite planerat och lite oplanerat. Lite nästan perfekt och lite nästan helt fel – för du vet att det kommer att hända i alla fall nån gång …

Jag hoppas och tror att du inte vill bo i ”ViktVäktarGarderoben” med morotsslantarna och vattenflaskan som enda sällskap.
Att stänga in sig och vänta på att ”bli klar” kan ge helt motsatt effekt.
Det finns inget säkrare sätt att reta frossar-nerven än att ha tråkigt.

Ta dig en funderare på hur du vill ha det och gläd dig i tanken åt alla måltider som du har oätna!
Både dom som du själv har gjort och dom som någon annan gjort.

Att komma till dukat bord och njuta – det är modellen!