”RÖR …
… på påkarna!” skrek vår oerhört energiska gympafröken och slog takten på sin – för oss förhatliga – tamburin. Tror du att vi – ett gäng niondeklassare i nådens år 1967 – kände oss motiverade? Knappast. Men det spelade ingen som helst roll om vi ville eller inte, det vara bara att springa. Den som maskade fick 1 prick och efter 3 prickar blev det hemanmärkning. Som föräldrarna skulle skriva på. Det var under det läsåret jag lärde mig hur man fejkar en stukad fot.

RÖRLIG …
… var jag ju redan. Alldeles tillräckligt i mina ögon. Uppvuxen på landet utan bil och med dåliga bussförbindelser hade jag liksom hela min familj cyklat vart vi än skulle. Och jag klättrade så högt i träden att min far till slut sågade ner lägsta grenarna så jag inte skulle kunna komma upp och ”slå ihjäl mig” som han sa. Under hela skoltiden hoppade vi rep och twist, kastade boll och lekte kurragömma. Så att vi skulle vara tvungna att springa runt, runt i gympasalen var obegripligt. I alla fall för mig.

Sen kom jag upp i gymnasiet och fick en ny gympafröken som hade en mer verklighetsanknuten syn på gymnastiserandet och kroppen. Hon förklarade för oss ”unga damer” att det enligt hennes erfarenhet var NU – när vi var 16-18 – som vi skulle grundlägga vår ”muskelkorsett” så att vi slapp ta hjälp av dom som gick att köpa i damunderklädesaffären. Hennes förmåga att sätta sig in i vår verklighet och ge oss ett tillräckligt åtråvärt mål gjorde att vi förstod på riktigt varför vi skulle det hon sa, inte bara att vi skulle göra det för att hon sa det.

RÖRANDE …
… omtänksamt kan det tyckas så här i efterhand. Jag tänker ofta på henne när jag numera energiskt och nitiskt gör mina styrke- och balansövningar på gymet. Tänk så rätt hon hade! Inte för att jag helt kan undvara lite stöd i form av extra stadiga strumpbyxor men … jag är trots snart 67 år bra mycket ”fastare i hullet” än jag skulle ha varit annars. Och mycket, mycket starkare!
Sen är det ju också så att det …

… RÖR …
… sig om mer än bara nyttan av att vara aktiv. Det vet du nog lika väl som jag. Det ska helst vara ROLIGT också! Kanske inte första gången men – något som aldrig får dig att känna lust att göra det igen blir till slut inte gjort alls. Med andra ord …

Rikligt med Rolig Rörlighet Rekommenderas – SÅ VAD VILL DU GÖRA?