a walk in the park
Jag var i London nyligen och upptäckte återigen hur många steg man kan gå utan att det egentligen märks att man gör det. Det är inte alls samma sak som att gå den vanliga motionsrundan hemmavid.

I en främmande stad är det dels så mycket att se och dels så viktigt att välja rätt väg att hur många steg det blir är ointressant. I alla fall medan du går. När själva förflyttningen i sig endast är till för att nå målet – platsen dit du ska.

Sen är det naturligtvis jättekul att titta på stegräknaren när du är framme! Härligt att kunna konstatera att det blev nästan halva dagsransonen och att du ska tillbaka sen så det kommer att gå av bara farten. Och då kan du välja en annan väg och det är troligen inte lika farligt om du råkar gå fel för du har ingen direkt tid att passa.

Dotterns och hennes Make har inte så mycket lokalsinne så när dom är i andra städer hittar dom inte alltid dit dom tänkt sig men som hon brukar säga: ”Det var jättetrevligt dit vi kom också!!” Eller som Einsteins lär ha sagt  ”Det är dom som går vilse som hittar dom nya vägarna!”

Hur det nu än är och var du nu än är så är det lika viktigt att du rör på dig. Helst dagligen. Sakta är bättre än stilla så allt du gör är bättre än att sitta på rumpan. Den kan du sitta på efteråt. När du känner belöningshormonerna dansa salsa i kroppen och du VET att du har gjort nåt som är bra för både din kropp och din knopp. När du KÄNNER dig så himla nöjd över att du vann över latmasken. När du TÄNKER att du ska göra det igen i morgon – eller så många gånger du bestämt dig för just den här veckan.

Ta en promenad med dig själv och låt din trassliga och stressade tankehärva långsamt reda ut sig i långa fina raka trådar som du sen kan nysta ihop och stoppa i fickan. Om möjligt, visa dina fötter tacksamhet genom att ta ett fotbad när du kommer hem. Smörj sen in dom, vicka lite på tårna och längta efter barfotapromenader i gräset …