????????????????????????????????????

Här går jag längs High Line i New York och balanserar på rälsen. Något som jag gjort hundratals gånger när jag var liten, uppväxt mellan Dalälven och Norra stambanan som jag är. Vi barn lekte både vid vattnet och vid järnvägen och hade som jag minns det stor frihet. Eller kanske var det så att våra föräldrar hade annat att göra än att springa efter oss hela tiden. Troligen det senare.

Hur som helst fick vi i alla fall vissa förhållningsregler. 1. När ni ska byta roddare i ekan ror ni in till land. 2. När ni går på spåret och kommer till en ravin så spring fort över för där kan ni inte kasta er ner i diket om tåget kommer.

Sagt och gjort. Vi rodde och sprang och klättrade i träd och hade oss av hjärtans lust. Eller för att det inte fanns så mycket annat att göra. Troligen en blandning av båda. Det som var gemensamt var att vi aldrig tänkte på om vi orkade, vi bara gjorde. Barndomens aningslöshet, utan värkande knän och stela ryggar tänker du kanske, och visst var det så. Men jag tänker också att det för mig är det  minnet av rörelseglädjen som finns kvar. Att kunna cykla nästan hur långt som helst för att träffa någon och inte tänka på att det var jobbigt utan att det skulle bli så roligt när jag kom fram. Att ro över till andra sidan älven för att hitta bästa platsen att bygga en koja på, en plats där ingen någonsin skulle kunna hitta oss. Att gå längs järnvägen för att hitta dom allra finaste liljekonvaljerna eller i skogen för att hitta dom största vitsipporna. Och så vidare …

Att vara rörlig i sin vardag – efter förmåga naturligtvis – är ännu mer viktigt nu i vuxen ålder. Vi håller på att bli ett sittande folk med hälsoproblem som följd. Vad gäller vikten, som är det som är aktuellt i den här bloggen, är det inte tanken att springa/träna/promenera/simma mm för att kunna äta mera som ska gälla utan tanken att göra allt detta för att skapa välmående. Ett välmående som ger skjuts åt viljan att göra bra val när det gäller det du ska äta och dricka. Ett välmående som ger både kroppen och knoppen kraft och styrka att hänga med på allt du vill göra här i livet. Ett välmående som skänker glädje över att du kan göra det som just du kan. Dansa gammeldans. Simma 200 m. Springa 1 mil. Cykla till jobbet. Bo kvar 3 trapport upp utan hiss. Stå upp en stund varje timme. Resa dig ur tv-soffan i reklampausen. Yoga på söndagsmorgonen. Listan kan bli lång och för att du ska ha så många alternativ som möjligt kan du tänka på R-regeln. Det du gör ska vara Roligt och så Realistisk och Rimligt att det kan ske Regelbundet så det blir en Rutin för då får du Resultat.

Och göra som damen jag hörde talas om häromdagen som på frågan hur hennes snart 100-åriga liv blivit så bra svarade – ”Jag har skrattat mycket och så har jag gått mina ärenden själv!”