violin-156558__340

När jag gick i femte klass började jag spela fiol. Det var min musiklärare som tyckte att jag inte skulle slösa bort min talang på den obligatoriska blockflöjten utan gå vidare till nästa instrument. Han var själv gammal konsertviolinist och både såg och hörde nog i sitt inre hur han skulle träna mig att gå i hans fotspår. Men ack vad han bedrog sig!

Det var inte det att jag inte kunde lära mig spela, jag spelade till och med väldigt bra. Till att börja med. Lättlärd, och med det som kallas musiköra, tog jag mig snabbt genom grundböckerna. På min första musikuppvisning, som det hette på den tiden, hade han tårar i ögonen och sa att en stjärna hade fötts. Min far fick punga ut med pengar för fler noter av klassiska kompositörer och jag var full av entusiasm.

Jag borde ha vetat bättre … jag visste ju själv hur lite jag hade övat …

Så gick det som det gick. Livet innehöll mer än tragglande timme efter timme HELA TIDEN och jag kom till lektionerna illa förberedd, om jag kom alls, och du kan räkna ut resten. Så här i efterhand kan jag tycka synd om den gamle konsertmästaren men jag hade annat att tänka på då.

Motivationen att spela avtog helt enkelt när jag förstod att jag skulle vara tvungen att öva även när jag INTE var motiverad. Min bild av mig själv som lysande stjärna på Konserthuset var troligen inte så tydlig som den kunde ha varit och med enbart talang gick det inte. Det behövdes mer. Och jag visste på den tiden ingenting om dom psykologiska vindlingarna som fanns i min hjärna, och ingen hjälpte mig heller …

När det kommer till motivation inom viktminskning är det också ganska lätt att ”skylla på” att du inte är motiverad att följa kostprogrammet. Det är än det ena och än det andra som lägger sig i vägen för den där PERFEKTA VECKAN som du vill ska föregå vägningen och mötet och så blir det som det blir. Tänk om jag hade övat på min fiol i alla fall någon gånger i veckan (borde ha varit 2 timmar varje dag!!!) så hade jag säkert kunna spela än i dag om än inte på solistnivå. Tänk om du under en vecka gör bra val vid 17 tillfällen, halvtaskiga val vid 3 och väljer riktigt urkassa alternativ (men goda!) vid 1 tillfälle. Och är glad ändå! För att du HAR valt!! Med andra ord gjort det du kan istället för att gräma dig för det du inte kan!

I filmatiseringen av Sven Delblancs roman Hedebyborna finns en scen som så otroligt tydligt och bra visar ”jag-gör-det-jag-kan-fast-jag-inte-är-ett-dugg-motiverad”. Den utspelar sig i köket och Fadern (en försupen slarver) och Dottern (som väntar barn med Patronen) sitter hopsjunkna vid bordet och stirrar tomt framför sig. Då reser sig Modern – fantastiska Helena Brodin – och tar på sig förklädet som hon knyter med en van rörelse bakom ryggen. Sen sätter hon ihop händerna framför sig och säger ”Ja men om vi skulle ta och städa upp lite här så får vi väl se hur vi gör med resten sen!”

SÅ – på med förklädet, eller promenadskorna, eller cykelhjälmen, eller …

Min mamma skickade en gång en liten vers till mig som jag gärna delar med mig av och som ger mig tröst och glädje när det ibland inte är så lätt –

”Going forward, plodding on, though dull it sometimes seems – Keeping ever in your heart  your hopes, your faith, your dreams” Love