party-2500036__340

JAG …

… och Maken utbrister ofta i tacksamhet när vi satt oss till bords för att äta middag. ”Vilken tur att vi får äta” säger vi nästan i kör. Maken är uppväxt med husmanskost och efter några års ”förfall” som ungkarl (rostat bröd, ost, marmelad och kaffe …) fann vi varandra en måndagskväll för 44 år sen och ordningen blev återställd och det blev MAT för hela slanten. Han vet också numera att det är absolut nödvändigt att jag får äta för han vet hur det kan bli annars …

   VILL …

… man tänka vidare kring det här med mat är det spännande att gå tillbaka i tiden. Vi har ägnat några sommardagar åt våra bok- och tidningssamlingar och där finns bland annat många årgångar av tidskriften Allt om Mat. Jag har verkligen försökt att ta mig igenom dom för att se vad jag ska slänga/behålla men … har obönhörligen fastnat i än det ena, än det andra receptet på allt från småkakor till nyårssupéer. Och jag kommer ihåg nästan allt jag lagat! Och hur det smakade!! Och vilka gäster vi hade!!! Det blir också väldigt tydligt att det går mode i mat. Precis som i klädmodet som också syns på bilderna i tidningen. Jag minns det också … hur jag fönade håret utåt eller inåt eller inte alls. Och hur jag försökte behålla den nystrukna viscoseblusen slät trots att jag måste knyta på mig förklädet för att inte spilla sås när jag provsmakade.

Det fanns också menyer i varje nummer. En billig, en lyxig, en snabb mm. Att laga god mat som inte kostar skjortan och att träna på konsten att återanvända rester känns väldigt aktuellt idag och om jag går ännu längre tillbaka i tiden kommer andra minnen. Som att när det fanns mjölk som var på gränsen att bli lite gammal blev det pannkaka! Eller när grädden blev sur bakades det mjuk chokladkaka …

Att ta till vara på det som fanns var nödvändigt och blev därmed självklart. I stället för att slänga bort ”slängde vi ihop” nåt som gick alldeles utmärkt att äta.

   ÄTA …

… bör man annars dör man. Det gamla talesättet hänger kvar och trots att det finns mat i överflöd i den här delen av världen är vi på något konstigt sätt fortfarande innerst inne rädda för att vi ska behöva gå hungriga. Kroppens kommunikation med knoppen skapar starka känslor och det är inte alltid förnuftet segrar. Den logiska delen av hjärnan är inte alltid ”påslagen” när det behövs som bäst.

Av den anledningen – om än inte av någon annan – är det väldigt klokt att ha skåp och lådor fyllda av mat som är av det mättande slaget. Låg – men bra – energi, stor volym, lång mättnadskänsla. Då kan du äta med gott mod och vara säker på att du kommer att kunna somna mätt och nöjd en dag till. Och en dag till. Och en dag till … och att du blir lite mindre för varje dag är ju en riktigt bra bonus, eller hur?!