Hemma hos min farmor och farfar var mathållningen inriktad på hemlagad husmanskost. Pannbiff, korngrynskaka, bondbönsoppa, våfflor och ibland en liten pomeransskorpa.

Farmor var liten och rund och hade både höfter och midja. Farfar var en riktig kraftkarl.

Hemma hos min mormor var det helt annorlunda . Det som fanns att äta var inte alltíd mat, det kunde lika gärna vara struvor. Mat var ofta konserver, gärna grisfötter i gelé. Kaffe med grädde var nog det som hon ”åt” mest.

Mormor var liten och nätt och hade – som man sa då – ”varken buk än bak”.

Hemma hos mina föräldrar blandades detta i en salig röra. Far lagade mat på söndagarna och det blev kött, potatis och mycket grönsaker, som vi odlade själva i dom för oss barn oändliga grönsakslanden. Mamma bakade bullar som hon dekorerade med florsockerglasyr och avnjöt till den heliga kaffetåren.

Fyra flickor var vi – två ”farmor” och två ”mormor”.

Hemma hos mina svärföräldrar åts det aldrig lunch utan det serverades te och smörgåsar. Och senare på kvällskvisten serverades det ånyo te och smörgåsar – och däremellan en rejäl middag.

Allt lagat av min mycket nätta svärmor som gladde sig mer åt att se andra äta än att göra det själv.

Hemma hos Maken och mig har det blivit ytterligare en variant. Vi äter gärna husmanskost, mycket grönsaker, lagad lunch och middag och dricker kaffe hela dagarna. Och kanske te och en liten, liten macka på kvällen …

Men aldrig struvor …

Hemma hos dottern och hennes man är det ännu en variant förstås. I det hemmet äts det mycket fisk och allra helst vegetariskt. Det är ju så det går till. Vi tar med oss våra olika matvanor och så blir det något nytt och livet går vidare …

Hemma hos dig då? Hur är det där? Vad har du ”ärvt” som du vill behålla och vad behöver du ändra på? Tid för eftertanke, planering och kanske förändring.

Att äta mat som du mår bra av och som bidrar till både ditt kroppsliga och själsliga välbefinnande är ett vinnande koncept.

Att återerövra MÅLTIDEN! Mat i lugn och ro. Plus middagskonversation! För det går ju inte att prata med mat i munnen och du behöver också lyssna uppmärksamt på den som talar. Följden blir att du äter långsammare och hinner känna när du är mätt. Att du dessutom lär känna både dig själv och andra lite bättre på köpet är en bra bonus!