Cykel, hopprep, twistband, bollar, stenkulor …

Jag gör som Peter Englund. Jag minns …

Jag minns ljudet av cykelhjulen den första vårliga turen på grusvägen, och doften av solution och kedjeolja …

Jag minns svischet från hopprepet och det envetna räknandet till 100, 200, 300 …

Jag minns hur jag flyttade twistbandet från anklarna till knäna på dom som ”höll i” och sen tog sats …

Jag minns det lätta dunsandet när jag bollade 3-boll mot laduväggen …

Jag minns koncentrationen och mina fumliga, kalla fingrarna när kulorna skulle rullas ner i gropen …

Allt detta gjorde jag som barn, och mycket mer som hade med rörelse och uteliv att göra. Klättrade i träd, byggde kojor, rodde ekan ut på älven, lekte kurragömma.

Jag läste en hel del också så det var många, långa stunder som var helt stillasittande. Men just den här vårliga glädjen över att kunna vara ute länge utan att frysa alltför mycket om fötter och händer är svårslagen.

Nu, när jag sedan länge har min rätta vikt, blir jag ibland påmind om min barndoms vårkänslor. Det är när jag känner glädjen över min rörlighet och känslan av att verkligen kunna – och vilja – röra mig. Samma intensiva upplevelse av möjligheter som då. Att med cykeln kunna ta mig nästan vart som helst hur fort som helst. Att kunna hoppa framåt och bakåt och i kors med hopprepet och ut och in och över twistbandet. Att prova med en boll till … och lyckas! Att se kulan rulla ner i gropen och få ta upp ALLA kulorna och nästan inte få plats med dom i handen!!

Som överviktig är det ofta begränsningarna som känns. Du kan inte rida för du är för tung för islandshästen. Du kan inte gå långa promenader för du har för ont i knän och fötter. Du har svårt att få till rörelserna på gympan för magen är i vägen. Listan kan göras lång.

Därför är det extra viktigt att också tänka på vad du KAN göra. Och längta efter det du kommer att kunna – och vilja – göra när du fortsätter att minska i vikt.

För alla kan göra något. Vad du gör är inte alltid det viktigaste utan att du faktiskt gör det du kan så ihärdigt som det behövs för att det ska bli en vana.

Så ta fram barnasinnet och känns efter om du kan hitta lite vårkänslor i kroppen så att den får komma ut och leka lite nu när dagarna blir längre och ljusare!