När jag tänker på begreppet styrka dyker plötsligt bilden av Pippi Långstrump upp. Världens starkaste flicka! När cirkusen kom till den lilla, lilla staden besegrade hon Starke Adolf som blev så arg att Pippi till slut helt enkelt lyfte upp honom och bar runt honom i manegen innan hon för tredje gången la ner honom i mattan och sa ”Nu, lillgubben, tycker jag vi inte bryr oss om det här längre. Roligare än så här blir det i alla fall inte.”.

När man är stark måste man vara snäll, eller hur?!

Min första kontakt med styrketräning i verkligheten var när jag 1998 med bultande hjärta och på darrande ben för första gången i mitt liv klev in på ett gym. Tanken hade funnits där länge och nu skulle det ske! Föga anade jag då vilken effekt detta skulle få på min kroppsuppfattning och mitt förhållande till just styrka.

Den insikt jag fick då, och som jag fortfarande bär med mig, är att mycket av det som händer med kroppen börjar i knoppen – för att uttrycka det lite vanvördigt. Jag insåg att jag inte bara behövde jobba med magmusklerna (när jag till slut hittade dom …) utan också med mina mentala föreställningar om vad jag skulle ha all den här styrkan till. Varför ville jag bli stark? Ville jag se ut som Arnold Schwarzenegger? Ville jag ha magrutor? Vad ville jag egentligen?

Det jag kom fram till, om som fortfarande gäller, är att jag behöver vara stark. Inte för att kunna lyfta 100 kilo utan för att lyfta matkassarna in i bilen. För att lyfta mig själv upp från golvet. För att lyfta upp ryggen så jag kan stå rakt och slippa värkande axlar. För att nämna några av dom anledningar som gör att jag ”lyfter skrot”. Jag har också lärt mig att jag, förutom starkare muskler, får förbättrad balans genom att träna med fria vikter vilket gör mig ännu mer motiverad att fortsätta.

Min slutsats är att jag inte behöver vara världens starkaste. Jag behöver bara vara precis så stark som jag behöver för mina behov.

Det vill säga –

Jag vill orka leva ett aktivt liv med bärplockning och skogsvandringar.

Jag vill orka lyfta upp handbagaget i hyllan på flyget när jag åker på helgresa till London.

Och jag vill orka dansa – om inte hela natten, så nästan – när tillfälle bjuds …

Stark, snäll och levnadsglad!